kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 725 roende av riksdagen, som i sin tur var ”folkets främsta företrädare”.159 Lagstiftningen, nu kallad normgivning, skulle fortfarande redan i grundlagen vara uppdelad mellan riksdag och regering,160 och uttryckliga fri- och rättigheter skulle införas. I utredningen hade rått oenighet om å ena sidan behovet av en fri- och rättighetskatalog och å andra sidan behovet av programförklaringar för välfärdsstaten. Detta ledde till en kompromiss, nämligen att de politiska rättigheterna skyddades men kunde begränsas med vanligt majoritetsbeslut. De som hade velat ha en programförklaring om välfärdsstatens mål hade, mot att fri- och rättigheterna inte blev absoluta och skulle kunna inskränkas utan kvalificerad majoritet, avstått från programförklaringen och från ett krav på förbud mot lagprövning.161 De rättstillämpande myndigheternas praxis hade inte givit anledning till farhågor för ”konflikter mellan lagstiftande organ och rättstillämpande”.162 I den inledande sammanfattningen angavs att ”[n]uvarande rättspraxis i fråga om de rättstillämpande myndigheternas behörighet och skyldighet att pröva överensstämmelsen mellan grundlag och annan lag eller författning”163 skulle bestå. Åt lagprövningsrätten ägnades således i 1972 års betänkande ”icke många ord”,164 särskilt inte i jämförelse med de remissyttranden som diskuterade frågan år 1965.165 Även om uttalandet i sammanfattningen kunde uppfattas som ett stöd för lagprövningen,166 kunde man lika gärna uppfatta kompromissen så att frågan ”helt enkelt [lämnades] öppen”.167 Docenten, sedermera professorn och regeringsrådet Rune Lavin diskuterade i en uppsats lagprövningsrätten enligt 1972 års förslag.168 Han konstaterade beträffande den formella lagprövningen att ett formfel förmodligen behövde vara både väsentligt och uppenbart för att åsidosättande skulle ske. Den materiella lagprövningen syntes begränsad av att lagrådsgranskning hade skett – om lagrådet hade lämnat ett lagförslag utan erinran talade detta mot att domstolarna skulle anse lagen grundlagsstridig. När det gällde kom159 SOU1972:15 s. 17, jfr även s. 89, 120-121. 160 SOU1972:15 s. 98-105. 161 SOU1972:15 s. 106-108. 162 SOU1972:15 s. 108. 163 SOU1972:15 s. 14. 164 Nils Herlitz, ”1974 års regeringsform? Kommentarer till grundlagberedningens förslag” i SvJT1972 s. 513-565 på s. 559. 165 Jfr föregående kapitel och Nils Herlitz, ”Regeringsformen och folket. Blickar tillbaka och framåt” i SvJT1973 s. 753-773, ssk. s. 770. 166 Holmberg 1987 s. 661. 167 Herlitz 1972 s. 559. 168 Rune Lavin, ”Lagprövningsrätten i en ny regeringsform” i FT1973 s. 11-26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=