konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 720 Avgörandet är intressant på det sättet att grundlagen inte fungerade som en skyddsmekanism för minoriteter mot staten. Tvärtom var det i den av Stortinget givna lagen, som en minoritetsskyddande bestämmelse fanns. Kungen som kyrkans överhuvud hade däremot ett grundlagsfäst prerogativ på sin sida, som Stortinget inte kunde kringskära. Att grundlagen i detta fall gavs företräde framför lagen är visserligen ett tecken på att konstitutionellt kritiskt dömande förekom, men i förhållandet mellan staten och enskilda (som församlingsmedlemmarna får anses vara i detta sammanhang) var det staten som var vinnare, och inte det direkt demokratiskt legitimerade Stortinget utan den indirekt demokratiskt legitimerade regeringen. Fallet kan tyckas vara ett exempel på en försvagning av tanken att domstolarna skulle vara försiktiga med att blanda sig i kompetenskonflikter mellan de andra statsmakterna (seRt. 1952 s. 1089 och 1976 s. 1).143 Det är inte säkert att fallet skall uppfattas så. Det är här inte fråga om delegation utan om en redan i grundlagen given fördelning av olika funktioner. Ett inträngande av Stortinget på kungens befogenheter var lika relevant att ingripa mot som ett inträngande av någon av de statsmakterna på domstolarnas befogenheter.144 Under de tio år som passerade från år 1970 till år 1980 förändrades rättsläget på ett avgörande sätt. Domarna ändrade attityd och klargjorde att de kunde och skulle utöva ett konstitutionellt kritiskt dömande. I Rt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) kunde ännu Hoyesterett tolka grundlagen i ljuset av ”en samfunnsutvikling som er preget av at lovgivende og utøvende myndigheter i vidt omfang regulerer og påvirker produksjon, omsetning og andre forhold” även på ett sådant sätt att det var oklart hur mycket som blev kvar av äganderättsskyddet. Fallet lades till grund för fler bedömningar och en fast praxis bildades. Denna gällde gränsen mellan expropriation och rådighetsinskränkningar, men när det gällde de ingrepp som verkligen var expropriation kvarstod den grundlagsskyddade rätten till full ersättning. Det var en sådan fråga Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) handlade om, och Høyesterett drog upp gränser mellan tre kategorier av frågor där norm143 Jfr Smith 1993 s. 273. 144 Jfr Eivind Smith, som (1993 s. 254) på ett inte helt tydligt sätt snarare kopplar samman utgången med bestämmelsen i 2 § grundlagen om att den evangelisk-lutherska religionen förblir statens offentliga religion. Detta kan vara ett skäl till att kungens prerogativ bibehållits men säger inte mycket om den principiella skillnaden mellan delegation av kompetens och genom grundlagen fördelade kompetenser. Sammanfattande slutsatser: Kreativitet och återhållsamhet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=