kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 719 första möjligheterna att fortsätta den gamla liturgin kunde de inte utnyttja den slutliga dispensen. De församlingsmedlemmar som förde talan ville få fastställt resolutionens ogiltighet, vilket skulle innebära att 1920 års liturgi återställdes. De argumenterade – intressant nog – för en omvänd lagprövning: Endast om lagen som sade att församlingarna beslutade om införande av liturgin var grundlagsstridig, hade kungen haft rätt att använda 16 § grundlagen som stöd för att införa liturgin i alla församlingar. Och om lagen inte var grundlagsstridig skulle den gälla, varför kungens beslut var lagstridigt. Förstevoterande, domaren Holmøy, konstaterade i Rt. 1987 s. 473 att en lag skulle tolkas så att den stämde med grundlagen. Om 16 § grundlagen innebar att kungen kunde besluta om införande av ny liturgi, skulle lagbestämmelsen tolkas i enlighet med detta. Om å andra sidan lagen innebar att församlingen skulle besluta om införande av liturgin, skulle lagen inte skulle åsidosättas om inte den ”helt klart”140 var i strid med grundlagen. Förstevoterande började med att tolka grundlagen. Kungens ansvar för grundtjänstväsendet innefattade att han ”anordner al offentlig Kirke- og Gudstjeneste, alle Møder og Forsamlinger om Religionssager, og paaser, at Religionens offentlige Lærere følge de dem foreskrevne Normer”.141 Detta utgjorde inte bara en kompetens utan också ett prerogativ, en ensamkompetens som Stortinget inte kunde gripa in i. Ensamkompetensen omfattade bland annat fastställande av liturgin och – enligt förstevoterandes uppfattning, som de andra ledamöterna anslöt sig till – även införandet av liturgin i församlingarna. Därmed var klagandenas tolkning om lagbestämmelsen om införande av liturgin svår att förena med grundlagen. Att den hade stöd i förarbetena till lagen – där även lagens grundlagsenlighet hade diskuterats och där det hade antagits vara en hävdvunnen rätt för församlingarna att besluta om införande av ny liturgi. Holmøy menade emellertid att det fanns svagt stöd för en sådan hävdvunnen rätt: tidigare hade kungen vid vissa tillfällen beslutat om införande av ny liturgi och vid andra tillfällen överlämnat åt församlingarna att besluta om detta. Detta gjorde att 16 §grundlagen var desto starkare som ”tolkningsmoment”.142 Det fanns en stark presumtion för att lagstiftaren inte velat ge en regel som skulle skapa problem i förhållande till grundlagen. Därför kunde församlingarna inte neka att följa kungens beslut om införande av den nya liturgin. 140 Rt. 1987 s. 473 på s. 479. 141 Rt. 1987 s. 473 på s. 480. 142 Rt. 1987 s. 473 på s. 483.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=