kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 715 undervisade i historia – hade uttalat sig om judeförföljelserna, ”den største skamplett på Europas nyere historie”,126 på ett sätt som stred mot ”vitterlige kjensgjerninger”.127 Høyesterett ansåg att avskedandet var lag- och grundlagsenligt. Bortsett från att ett antal mål avgjordes i omedelbar anslutning till Kløftaavgörandet,128 saknas fall som ytterligare klargjorde hur de differentierade normprövningsmarginalerna skulle tillämpas i expropriationsmål. I ett av de omedelbart efterföljande fallen, Rt. 1976 s. 50, motsvarade den överklagade expropriationsersättningen omsättningsvärdet och utgjorde ’full ersättning’. Det uppstod inget problem i förhållande till 105 § grundlagen, men i domen fanns ”et element av hypotetisk tilsidesettelse”129 av lagens huvudprinciper; hade ersättningsnivån varit lägre hade problem uppstått.130 I Rt. 1987 s. 80 preciserades skillnaden mellan expropriation och rådighetsinskränkning på så sätt att det avgörande var om det var fråga om ”overføring av rådighet”,131 men detta var egentligen betydelselöst när det gällde bildande av naturreservat, som var en rådighetsinskränkning men där samma ersättningsregler som vid expropriation gällde enligt lag. År 1977 ändrades banklagstiftningen så att åtta femtondelar av styrelseledamöterna i bankerna skulle utses av staten. Styrelserna blev bankernas högsta beslutande organ, och aktieägarna gavs rätt att senast år 1980 få sina aktier inlösta av staten. Ett antal aktieägare menade i Rt. 1979 s. 572 att deras äganderätt i väsentliga hänseenden hade fråntagits dem. De bestred inte organisationsändringens grundlagsenlighet, men de menade att det var fråga om ett expropriativt ingrepp och att lösensumman inte utgjorde full ersättning enligt 105 § grundlagen. Förstevoterande konstaterade att bankerna hade stor samhällelig betydelse och att bankverksamheten sedan länge var särskilt lagreglerad. Icke desto mindre var aktieägarnas betydligt minskade 126 Rt. 1982 s. 1729 på s. 1741. 127 Rt. 1982 s. 1729 på s. 1740. 128 Se väsentligen följande mål i vilka Kløfta-avgörandet diskuterades i större eller mindre utsträckning; antalet visar att målet hade stor betydelses: Rt. 1976 s. 50, 57, 261, 464, 815, 1150 och 1278; 1977 s. 24, 252, 473, 544, 833 och 860; 1978 s. 190, 442 och 1170; 1979 s. 231; 1980 s. 336, 443, 1210; 1981 s. 700; 1983 s. 13, 143, 700 och 882; 1984 s. 507 och 1331; 1991 s. 305; 1993 s. 409 och 496; 1996 s. 521; 1999 s. 213. Jfr E. Smith 1993 s. 226-230. 129 E. Smith 1993 s. 229. 130 Se också Rt. 1976 s. 1362, E. Smith 1993 s. 210 och 229-230. 131 Rt. 1987 s. 80 på s. 89. Jfr också Rt. 1988 s. 51 och 1989 s. 1339. Expropriationsmål
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=