konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 714 områden skulle kunna tas från domstolens jurisdiktion, något som senare bekräftades i Rt. 2009 s. 1118 där Høyesterett bevakade sin ”uavhengige stilling som statsmakt og prejudikatsdomstol”121 och vidhöll uttalandena i Rt. 1980 s. 52.122 Särskilt gällde detta lagprövning, som Høyesterett hade rätt och plikt att utföra enligt rättspraxis och plenumslagen; år 2009 lades Norges internationella förpliktelser till. Trots att överklagande enligt lag inte kunde ske till Høyesterett, ansåg förstevoterande i 1980 års fall, domaren Blom – med instämmande av övriga fyra ledamöter – att det var ”et åpent spørsmål”123 ommöjligheten till överklagande till Høyesterett var så begränsad som lagen angav. Eivind Smith har kallat avgörandet en ”hypotetisk tilsidesettelse”,124 och lagen blev också ändrad på det sätt Høyesterett hade antytt. Att domstolen gick in på en fråga som inte var ställd på sin spets är ovanligt, men det kan sannolikt förklaras av två faktorer: Høyesterett bevakade sin ställning som högsta instans med särskilt ansvar för det konstitutionella dömandet, vilket medförde en smal normprövningsmarginal. Ingen annan bevakade Høyesteretts möjligheter att ta detta ansvar. För det andra: Om en bestämmelse med överklagandeförbud är grundlagsstridig kan detta inte konstateras om ingen överklagar trots bestämmelsen, vilket kanske dröjer. Det gav domstolen anledning att påtala möjligheten när tillfälle gavs. Eivind Smith har uttalat att Høyesterett i några mål under tidigt 1980-tal fäst större vikt vid processuella garantier.125 Fallet antyder att processuella garantier, som inte hade nämnts i Rt. 1976 s. 1, skyddades med en smal normprövningsmarginal. I ytterligare ett följdmål, Rt. 1982 s. 1729, hade lektorn överklagat avskedandet till Høyesterett. Det framhölls att skyddet för yttrandefriheten enligt 100 §grundlagen gällde för en lärare utanför skolan, men inte oinskränkt: om yttranden utan sambandmed skolverksamheten var ägnade att bryta ned tilliten till läraren kunde det påverka tjänsteförhållandet. Detsamma kunde gälla andra anställda på grund av en tjänsts särskilda karaktär. Lektorn hade uttalat sig på ett sätt som visade att han inte omfattade uppfattningen om människornas lika värde, som skulle främjas i undervisningen. Han – som 121 Rt. 2009 s. 1118 p. 63. 122 Rt. 2009 s. 1118 p. 71. 123 Rt. 1980 s. 52 på s. 59. 124 E. Smith 1993 s. 198, se även s. 236 och 276-277. Jfr ”prospective overruling” enligt Lasser 2009 s. 116-134. 125 E. Smith 1993 s. 241. Han hänvisar visserligen (utöver till Rt. 1984 s. 1175) till ”Rt. 1982 s. 1729 (Hoaas)” men det torde vara just Rt. 1980 s. 52 som avses. Se också Rt. 1987 s. 98 (jfr Smith 1993 s. 260) om rätten till domstolsprövning av avskedande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=