konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 712 Høyesterett menade att lektorn hade uttalat att judeutrotning kunde vara riktig i en given situation samt att judarna var oönskade i Norge. Detta föll under straffbestämmelsen, eftersom lektorn hade uppmanat till eller i vart fall godkänt ”ekstreme integritetskrenkelser overfor jødene”114 och hade – genom tidningarnas förmedling – spridit uttalandena bland allmänheten. Hänsynen till yttrandefriheten enligt 100 § grundlagen krävde visserligen en stor återhållsamhet. Samtidigt var det så att inte bara 100 § grundlagen utan också skyddet mot hets mot folkgrupp återspeglade en mänsklig rättighet. Den sistnämnda bestämmelsen var grundad på enFN-konvention. Strafflagsbestämmelsen skulle tolkas i ljuset av 100 § grundlagen, men även med det betraktelsesättet blev yttrandena straffbara. Kravet på återhållsamhet vid ingrepp i yttrandefriheten framhölls också i Rt. 1978 s. 590, där den enskildes skydd mot ärekränkningar låg till grund för samma sorts avvägning mot yttrandefriheten och fick företräde framför denna.116 Samma typ av avvägning, men med den utgången att yttrandefriheten fick företräde framför bestämmelsen om hets mot folkgrupp, gjordes i Rt. 1978 s. 1072. Det fallet handlade om en invandringsfientlig insändare, men den fria debatten tillmättes stor vikt. En ledamot av Høyesterett – nämligen Blom, som hade differentierat normprövningsmarginalerna i Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) – ansåg att texten var så grov, osaklig och fördomsfull att den borde anses straffbar. I Rt. 1981 s. 1305 ansågs att vissa kränkande angrepp mot islam, förhållandena i islamiska stater och norsk invandringspolitik omfattades av yttrandefriheten, liksom vart och ett av flera uttalanden som riktade sig mot den islamiska invandrargruppen i Norge. Tillsammans utgjorde emellertid dessa sistnämnda uttalanden enligt majoriteten i Høyesterett ett så massivt och ensidigt, fördömande angrepp, inom ramen för en organiserad kampanj, att det inte kunde accepteras. Yttrandefriheten skulle, enligt vad man kan utläsa av dessa fall jämförda medRt. 1976 s. 1, ha ett starkare skydd än bland annat ekonomiska rättigheter. Men mot yttrandefriheten stod rättigheten att inte kränkas i sitt människovärde eller i sin ära eller att inte utsättas för hets mot folkgrupp.117 Fallen 114 Rt. 1977 s. 114 på s. 119. 115 Rt. 1977 s. 114 på s. 119. 116 Jfr ävenRt. 1978 s. 725 och 1454. 117 Jfr Henning Jakhelln, ”Ytringsfrihet og rasediskriminering” i LoR1980 s. 180-195. ”Hvor det hensyn som den ene av bestemmelsene skal ivareta, synes å komme i kollisjon med hva som gjennom den annen skal beskyttes, må det gjennom en avveining avgjøres hvilket hensyn som i den konkrete situasjon må gis forrangen.”115
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=