kapitel 9. avslutning 1069 heten från frågor om rätten till domstolsprövning och om legalitet; där torde normprövningsmarginalen vara betydligt smalare. Förhållandena i de båda fallenNJA1961 s. 253 och 1984 s. 662 (valutalagenI-II) kan användas som illustration av att man skulle kunna göra en skillnad mellan tillåtligheten av valutareglering som ingrepp i äganderätten och legalitetsprincipens krav. Man skulle med andra ord kunna fästa stor vikt vid lagstiftarens bedömning av åtgärdens tillåtlighet och ändamålsenlighet men samtidigt ställa höga krav på föreskrifternas tydlighet och sammanhang. Det norska förbudet mot retroaktiv lag kan ofta kopplas samman med ekonomiska rättigheter, och med kravet på full ersättning vid expropriation. Några exempel är Høyesteretts avgörande av den 10 december 1822, där en ämbetsman ansågs ha rätt till den från början utlovade ersättningen under hela sin tjänstgöringstid, samt av den 18 maj 1854 (Rt. 1854 s. 97) och 1 november 1866 (Wedel-Jarlsberg). I Rt. 1890 s. 455 (’en celeber dom’) skyddades en enskilds rätt att sälja vin. Liknande fall finns i Sverige, såsomNJA 1907 s. 188 (prästdotterns pension), 1910 s. 277 (konstitutorial II), RÅ1943 ref. 30 (nådåret) och NJA1954 s. 532 I-II (civila avlöningsreglementet II); dessa fall utgör exempel på skydd av ekonomiska rättigheter mot ingrepp genom föreskrifter på för låg nivå. Kopplingen mellan den ekonomiska rättigheten och retroaktivitetsförbudet, med en koppling till legalitetsprincipen, har gjort att denna typ av fall fått en smalare normprövningsmarginal än andra fall av ekonomiska rättigheter. Som framgår av norsk rättspraxis och doktrin runt sekelskiftet 1900 är det emellertid inte alldeles enkelt att dra gränsen mellan sådana ekonomiska rättigheter som tillförsäkrats för framtiden och sådana som gäller till dess lagstiftaren finner att skäl för omreglering föreligger. Det finns en typ av rättigheter som förefaller omfattas av en än bredare normprövningsmarginal än de som har nämnts ovan. Det gäller dels välfärdsrättigheterna och sociala rättigheterna, se Rt. 1996 s. 1415 (folketrygden) 1996 s. 1440 (invalidpension). I dessa fall finns å ena sidan ett element av löfte från staten om att en viss ordning skall gälla, men å andra sidan ett förbehåll om att så är fallet i mån av tillgängliga medel. Handlar det om kontraktsliknande lösningar, där den enskilde avsatt pengar till staten i ett visst syfte, kan skyddet för ekonomiska rättigheter i föregående kategori bli relevant. En anledning till att normprövningsmarginalen är bred är att denna typ av rättigheter kan vara oprecist formulerade i grundlagar och internatio6. Domarens skydd för andra typer av rättigheter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=