konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1068 radio) ochRt. 2004 s. 1737 (politisk reklam). Vad som ytterligare har komplicerat bilden är att församlingsfriheten och skyddet mot frihetsberövande också ansågs kunna inskränkas vid konstitutionell nöd i UfR1940 s. 1095 (’ekstraordinære Forhold’) ochUfR1941 s. 1070 (kommunistlagen). När det gäller ekonomiska rättigheter har i rättsfallen ofta en enskilds äganderätt stått mot ett allmänt behov av att använda marken eller rättigheten på något sätt. Somexempel kan nämnas UfR1913 s. 457 (Esbjergs hamn), Rt. 1918 I s. 401 (den stora koncessionssaken), UfR1949 s. 1058 (rätt till ersättning för grus?) och 1961 s. 558 (tomter som inte kunde utnyttjas). Det kan vara fråga om å ena sidan att staten vill reglera utövningen av den enskildes äganderätt, som i Rt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) och 1973 s. 705 (laxfiskeII) samt NJA1992 s. 337 (det fria handredskapsfisket) ochRt. 2004 s. 1985 (handredskapsfiske för barn), å andra sidan att staten vill få tillgång till viss egendom, eventuellt för att tillgodose andra individuella intressen, utan att behöva betala sådant pris att ägaren frivilligt accepterar förändringen, som i UfR1921 s. 644 (fæsteavlösning). Det kan också handla om intressen av att fördela ägandet, som i UfR1952 s. 797 (Ahlefeldt-Laurvigs fastigheter), reglera det, som i UfR1965 s. 293 (hyresregleringen), 1980 s. 955 (Greendane) ochRt. 2007 s. 1281 (tomtefeste II), eller avreglera det, som i JU1860 s. 276 (vatten- och vindmöllor), ochUfR1981 s. 394 (mjölkhandelsensamrätt). I olika fall – se sommest tydligt exempel Rt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) – har domstolarna bedömt tyngden av sådana skäl som stått mot äganderättsskyddet, i det fallet samhällsutvecklingen när det gällde friluftslivet. I UfR1921 s. 168 (grundbyrder) fann Højesteret att tyngden av det allmänna bästa avgjordes av lagstiftaren, men att domstolarna skulle kunna ingripa om allmänintresse helt saknades. Det är här fråga om svåra avvägningar, eftersom ett allmänt behov står mot en enskilds rätt och det är svårt att hitta kriterier för avvägningen. I Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) skulle lagstiftarens uppfattning om grundlagens innebörd tillmätas stor vikt och domstolarna visa varsamhet med att låta sin grundlagstolkning gå före. Jämför man med skyddet för församlingsfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten syftar det till att den politiska processen fungerar, medan det i fråga om de ekonomiska rättigheterna handlar om vilket utfall denna process fått. Det kan förklara skillnaden i normprövningsmarginalens bredd. Samtidigt måste man skilja frågan om normprövningsmarginalen när det gäller själva skyddet för den ekonomiska rättig5. Domarens skydd för ekonomiska rättigheter och avvägningar mellan sådana
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=