kapitel 9. avslutning 1067 statens plikt att skydda enskildas rättigheter. Statens plikt att inte ingripa mot yttranden kan då möta statens plikt att ingripa mot yttranden som gör intrång i andra enskildas rättigheter, till exempel rättigheten att inte bli kränkt och diskriminerad.40 Højesterets avgörande i UfR1980 s. 1037 (penicillinsvin) illustrerar detta. Högsta domstolen har i sin serie rättsfall med början i NJA2005 s. 833 (Åke Green) tydliggjort att den öppna debatten väger tungt men att kränkningar i form av ’hate speech’ eller påträngande yttranden av karaktären hets mot folkgrupp kan väga över och göra yttrandena straffbara. Denna typ av avvägningar har också gjorts i bland annat Rt. 1977 s. 114 (förintelseförnekande lektor), 1978 s. 1072 (invandringsfientlig insändare), 1984 s. 1359 (pastor i närradio), Rt. 1997 s. 1821 (Kjuus), UfR 2000 s. 2234 (Glistrup i TV) ochRt. 2012 s. 536. Också andra avvägningar mellan yttrande-, församlings- och föreningsfriheten och andra intressen har skett. Ett tidigt fall av avvägning mellan yttrandefriheten och skyddet för privatlivet är Rt. 1952 s. 1217 (film om gammalt dråp); skyddet för privatlivet vägde enligt Høyesterett tyngre. Yttrandefriheten avvägdes mot skyddet för privatlivet i NJA2001 s. 409 (uppgiftsspridning på internet) och mot skyddet mot ärekränkning i Rt. 1990 s. 257, UfR1997 s. 259 (’public watchdog’) ochUfR2003 s. 2044 (’racisme’). Källskyddet (som led i yttrandefriheten) avvägdes mot statens intresse av sekretess i Rt. 1992 s. 39 och den enskildes behov av sekretess mot en annan enskilds möjlighet att föra en talan i NJA1993 s. 566. En avvägning mellan yttrandefrihet och upphovrätt (egendomsskydd) kunde domstol behöva göra enligt Högsta domstolen redan i NJA1985 s. 893. Tryckfriheten hade i NJA1975 s. 589 (löpsedel) företräde framför konsumentskyddet. Till denna kategori hör också avvägningen mellan barnets bästa och skyddet för privatoch familjelivet, se RÅ1987 ref. 160.41 Även om avvägningar sker på ett sådant sätt att yttrandefriheten ges stor tyngd, finns en risk att även tillåtna yttranden hindras eftersom den som vill yttra sig är osäker på var gränsen går. Detta innebär att inskränkningarna i yttrandefriheten måste göras enligt tydliga och klara principer, och här finns ett behov av rättsutveckling i rättspraxis. Frågor om vad yttrandefriheten närmare bestämt skyddar har, som i NJA1961 s. 715 (dragningslistor), måst prövas innan den kan avvägas mot motstående intressen; se ävenNJA1979 s. 602 (annons för prostituerade) och RÅ1983 ref. 2:5 (Skånepartiets när40 Se bl.a. Europadomstolens domar den 24.6.2004 i mål 59320/00 von Hannover mot Tyskland och den 7.2.2012 i mål 40660/08 von Hannover mot Tyskland nr 2. 41 Se sedan Europadomstolens dom den 26.2.2004 i mål 74969/01 Görgülü mot Tyskland.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=