konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1066 hemligheten, så ej heller vid de något pressade tolkningar av bemyndiganden som skedde i NJA1961 s. 253 (valutalagen I) och 1977 s. 288 (homeopatiska läkemedel). Attityden skärptes i NJA1984 s. 662 (valutalagenII) och i NJA 2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II); det sistnämnda fallet handlar om vilket innehåll som kan finnas i föreskrifter utfärdade på visst sätt. Frågan om föreskrifter gjorts tillgängliga för dem som skall följa dem hänger nära samman med att de som skall följa dem också enkelt kan finna dem, och förstå hur de hänger ihop. Några fall visar emellertid att domstolarna inte ställt särskilt höga krav på lagstiftaren i detta avseende, se NJA 1954 s. 144 (tobaksexport) och 2012 s. 105 (föreskrift enligt gammalt bemyndigande). Peter Germer lyfte år 1973 fram yttrandefriheten och andra partipolitiskt neutrala författningsrättsliga principer som viktiga för domarna att bevaka. Det handlar här om grunderna för demokratin, och om domarna bevakar rätten för den enskilde att försöka bilda nya majoriteter är beteckningen ’counter-majoritarian force’ inte helt rättvisande. UfR1960 s. 33 (radiodebatt), som handlade om likabehandling av olika partier vid en radiodebatt, är en god illustration av detta. Att församlingsfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten är nödvändiga förutsättningar för demokratin tog Højesteret upp i UfR1999 s. 1798 (’Rockerloven’). Religionsfriheten skyddades i UfR1899 s. 46 (avgift till Folkekirken). Även denna kategori kan hänföras till den enskildes personliga frihet och säkerhet enligt Rt. 1976 s. 1 (Kløfta). Yttrandefrihetens preferred positionkan, vilket diskuterades i Rt. 1958 s. 479 (Sangen om den røde rubin), ses i samband med att den utgjort ett skydd mot statens censur. Gentemot staten hade – och har – yttrandefriheten ett starkt skydd, och domstolarna skall visa ’ytterste tilbakeholdenhet’ med att ingripa i den. I rättsfall somNJA1901 s. 280 (soldats meddelarfrihet), 1975 s. 589 (löpsedel) ochAD1981 nr 124 (artikel stridsåtgärd?) har tryckfrihetsförordningen helt enkelt tillämpats och därmed getts företräde. Se ocksåUfR 1977 s. 872 (skriftutdelning utanför kasern) samt Rt. 1990 s. 257 och 2007 s. 1807. Problemet med att beskriva de friheter som hör hit så att de har enpreferred position är de inte bara påverkar staten utan också kan påverka andra enskilda. En förskjutning har skett från statens intresse att övervaka allmän ordning (skyddet för sedligheten som det var fråga om i Rt. 1958 s. 479) till 4. Domarens skydd för grundläggande medborgerliga rättigheter och avvägningar mellan sådana
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=