konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1062 till den bestämmelsen, till exempel Delcourt och Hauschildt-avgörandena,38 har de förts upp på rättighetsplanet. Detta framgår tydligt av att det är brott mot dessa garantier som har lett till att vad jag kallar kompensatoriskt dömande har utvecklats. De processuella garantierna är grundläggande av den anledningen att den enskilde inte kan genomdriva någon annan fri- och rättighet om inte ett rättssäkert förfarande står öppet. Hit hör skyldigheten att se till att ett pågående förfarande går rätt till, att alla parter får möjlighet att komma till tals och få sin sak prövad fullständigt och utan onödiga dröjsmål. Man rör sig här på domarens egen domän, och ofta handlar det mindre om åsidosättande av lagar och andra föreskrifter än om att de skall tolkas så att de processuella garantierna i art. 6EKMRoch i grundlagar och lagar uppfylls. Eftersom det inte är fråga om åsidosättande av nationella, politiskt intressanta ordningar, har det konstitutionellt kritiska dömandet i dessa avseenden delvis kunnat ske i tysthet. Som exempel på de processuella garantiernas betydelse när det gäller domarnas egen ställning kan nämnas Rt. 1995 s. 861 och 1997 s. 1987 (konstituerad domareII-III), UfR1994 s. 536 (konstitueret dommer) ochHD2004: 110 (överklagande av domaravskedande). Här bevakade domstolarna att de uppfyllde kraven på oavhängighet. På samma sätt bevakades i UfR1990 s. 13 och 1990 s. 181 (domarjävI-II), som följde efter Hauschildt-avgörandet, ochRt. 2008 s. 1466 (domarjäv) att domarna uppfyllde kraven på opartiskhet. Det finns också avgöranden som talar i motsatt riktning, att detta är frågor som inte bevakas med någon intensitet av betydelse. I UfR1935 s. 1 (domarpensionering) bevakades inte den dömande maktens oavhängighet särskilt strängt, och i NJA1993 s. 260 (brottmålstaxa) uppvisade Högsta domstolen jämfört med det tidigare ställningstagandet i NJA1993 s. 114 stor återhållsamhet. Detsamma gäller Regeringsrättens ställningstagande i RÅ 2009 ref. 8 (domarjäv I), där opartiskheten och oavhängigheten inte tillmättes särskilt stor vikt av majoriteten. Till denna kategori hör också avgöranden om rätten till muntlig förhandling, att hålla motförhör, att få försvarare, med mera. Det räcker att som tydliga exempel nämnaUfR1985 s. 1080, Rt. 1990 s. 312 ochNJA1992 s. 532 som handlar om rätten att hålla vittnesförhör inför domstol. NJA1988 s. 572 om rätten till muntlig förhandling och det danska byretsavgörandet av år 1966 där rätten till tolk utan kostnad enligt art. 6EKMRtillgodosågs hör till samma kategori. Krav på motivering av avgöranden togs upp i bland annat 38 Europadomstolens domar den 17.1.1970 i mål 2689/65 Delcourt mot Belgien och den 24. 5.1989 i mål 10486/83 Hauschildt mot Danmark.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=