kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 711 ligt resonemang om skillnaden i domarmentalitet mellanUSAoch Norden, där de amerikanska domarna var mera politiskt inriktade domare med maktvilja. Han framhöll betydelsen av hur preciserade grundlagsbuden var för den politiska bedömningen av frågan om domstolarna borde ha lagprövningsrätt:112 Skyddet för äganderätten, yttrandefriheten och religionsfriheten kunde uppfattas som i olika hög grad angelägna för personer med olika politisk åskådning. Andenæs hänvisade till Lies och Skeies diskussion om inskränkning av lagprövningeneller de grundlagsskyddade rättigheterna.112 Frågan är nu om de fall om yttrandefrihet som uppkom efter Rt. 1976 s. 1 visar att denna rättighet hade en ’preferred position’. Yttrandefriheten hade inte uttryckligen nämnts i det målet, om man inte räknar in den i den enskildes personliga frihet. Går man tillbaka till Rt. 1952 s. 1089 kan noteras att yttrandefriheten enligt 100 § inte finns med i exemplen på när domarna skulle ageramest kritiskt, nämligen ”når det gjelder spørsmålet om en lov er i strid med en grunnlovsbestemmelse som direkte tar sikte på å være til vern for borgerne, f. eks. Grunnlovens §§ 97 og 105.”113 Icke desto mindre kan det misstänkas att just yttrandefriheten var en sådan personlig frihet som låg till grund för det demokratiska systemet och därför borde ha starkt skydd. I Rt. 1977 s. 114 var en lektor åtalad för hets mot folkgrupp, eftersom han i tidningsintervjuer bland annat hade uttalat att förintelsens gaskamrar inte hade funnits, att förintelsen hade inträffat för tidigt och att norska judar borde emigrera eller isoleras i ett eget samhälle. Han dömdes i underinstanserna till 120 dagars villkorligt fängelse. I överklagandet menade lektorn att hans uttalanden skyddades av yttrandefriheten enligt 100 § grundlagen, som särskilt omfattade frimodiga yttringar om statsstyrelsen. 111 Andenæs 1976 s. 304, 1981 s. 343, 1986 s. 363, 1990 s. 360, 1998 s. 298-299, 2004 s. 281, jfr även 2006 s. 353-355. 112 Andenæs 1976 s. 302-304, 1981 s. 341-344, 1986 s. 361-364, 1990 s. 357-361, 1998 s. 297299, 2004 s. 279-282, jfr även 2006 s. 353-357. –Se till Lie och Skeie ovan kap. 4 avsnitt 3. 113 Rt. 1952 s. 1089 på s. 1098. ”Fra politikerens synspunkt må det derfor ved vurderingen av spørsmålet være et vesentlig moment hva slags bestemmelser grunnloven inneholder, om det er bestemmelser som han ønsker skal tas alvorlig, eller tvert om.”111 Elaborering i ytterligare praxis efter Kløfta? Yttrandefrihet – konsekvent tillämpning och preferred position?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=