sedan blivit aktuell. Särskilt besvärligt kan detta bli vid tolkningen av Europadomstolens avgöranden beträffande andra rättsordningar. Det kan vara svårt att se hur de skall tillämpas på det egna landets rättsordning, samtidigt som det inte är rimligt att avvakta med att ge fri- och rättighetsskyddet genomslag till dess det egna landet uttryckligen fällts. Detta innebär inte bara en svår uppgift för domarna utan också för lagstiftaren. Mera relevant är å andra sidan lagstiftarens bedömning när det gäller ny lagstiftning. Just i ett sådant fall –Rt. 2010 s. 143 (rederiskatt) – har dock Høyesterett bortsett från lagstiftarens tolkningar när domstolen (dess majoritet) fann retroaktiviteten klar. Endast vid tvekan från domstolens sida fanns det anledning att beakta lagstiftarens bedömning. Det är utan vidare klart att domarna här rör sig på osäker mark. Vad som behövs är klara och tydliga prejudikat som bygger på principer som kan analyseras och preciseras vetenskapligt. Samtidigt är en domstol inte ’den’ utan ’de’.32 Detta innebär att domstolen kan stanna i olika resultat i olika mål allteftersom sammansättningen av domare ändras – en serie prejudikat kan på så sätt bli osammanhängande. Domaren måste också vara uppmärksam på de konsekvenser ett avgörande kan få på angränsande rättsområden. Detta är dock snarare ett argument för att domarna förhåller sina vota principiellt till tidigare fall, än ett argument för återhållsamhet. Skulle de domare som är övertygade om att en lag strider – eller inte strider – mot grundlag eller annan högre rätt underlåta att döma så, bara för att undvika en dom med dissens, skulle det strida mot domarens individuella oavhängighet och skyldighet att efter bästa förstånd och samvete tolka de högre rättsreglerna.33 I detta sista avsnitt vill jag försöka sammanfatta en struktur för det konstitutionellt kritiska dömandet. Strukturen utgår från rättspraxis, men i min systematisering ligger mina tolkningar och extrapoleringar. En utgångspunkt är att olika rättigheter kan delas in i olika grupper såsom Høyesterett gjorde i Rt. 1976 s. 1 (Kløfta); domstolen skilde där mellan rättigheter som 5. En nordisk struktur för konstitutionellt kritiskt dömande kapitel 9. avslutning 1059 32 Jfr McCloskey 2010 s. 158. 33 Jfr Olsson 1994:2 s. 498 not 127. Framtida dömande på historisk grund
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=