konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 710 för att behandla andra frågor, och det var knappast domstolarnas sak att bedöma om Stortinget disponerade sin tid på bästa sätt.105 Uttalandet gäller bara delegationens grundlagsenlighet; om den föreskrift sommeddelats med stöd av delegationen är materiellt grundlagsstridig skall den åsidosättas av det skälet. I de tre första upplagorna av Statsforfatningsretten i Norge hade Andenæs framhållit att allmänna rättfärdighetsprinciper inte kunde användas för åsidosättande av lag. Inte heller kunde domarna pröva om grundlagsändringar i enlighet med 112 §grundlagen stämde med dess principer. Han vidhöll uttalandena även senare,106 men i 1976 års upplaga gjorde Andenæs vissa tillägg till dem. I anslutning till Rt. 1961 s. 1350 och 1966 s. 476 (tandläkare I och II)107 uttalade han att Høyesterett hade hållit möjligheten öppen för att domstolarna skulle kunna underkännalagar som stred mot grundlagens anda och principer även om de inte stred mot något specifikt grundlagsbud. Enligt Andenæs var det dock ”lite trolig at domstolene skulle gjøre alvor av en slik prøvelse”.108 I 1976 års upplaga lade Andenæs också till ett avsnitt omGrunnloven som tolkningsmiddel. Han framhöll där att ett annat sätt att försvara grundlagen än att åsidosätta grundlagsstridiga lagar var att tolka lagarna grundlagskonformt. Han kallade detta ’harmonisering’ och gav som exempel att en lag som skulle vara grundlagsstridig om den hade retroaktiv verkan kunde tolkas som om den hade den tidsbegränsning som grundlagen krävde.109 I 1976 års upplaga utvecklades diskussionen om lagprövningens legitimitet till att bli ett självständigt avsnitt. I de tidigare upplagorna hade Andenæs i en jämförelse med USAframhävt betydelsen av att de norska grundlagsrättigheterna var formulerade på ett mera återhållsamt sätt än de amerikanska och att de norska domarna var mera återhållsamma än de amerikanska kollegorna hade varit före år 1937.110 År 1976 lade han till ett mera utför105 Andenæs 1962 s. 252-253, 1976 s. 299-300, 1981 s. 338-340, 1986 s. 358-359, 1990 s. 355356, 1998 s. 294-296, 2004 s. 277-278, 2006 s. 351-352. 106 Andenæs 1945 s. 228 och 231-232, 1948 s. 234 och 237-238, 1962 s. 251 och 256. 107 1976 s. 298 och 301-302, 1981 s. 337 och 340-341, 1986 s. 357 och 359-361, 1990 s. 353-354 och 356-357, 1998 s. 293-294 och 296-297, 2004 s. 276 och 278-279, 2006 s. 350 och 352353. 108 I senare upplagor ävenRt. 1983 s. 1004. 109 Andenæs 1976 s. 298, 1981 s. 337, 1986 s. 357, 1990 s. 353-354, jfr 1998 s. 294, 2004 s. 276, 2006 s. 350 (begränsat ännu mer, till ”helt ekstreme tilfelle” i dessa tre upplagor, även om bl.a. EKMRbeaktas i den senaste). 110 Andenæs 1945 s. 230-231, 1948 s. 236-237, 1962 s. 254-255.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=