kapitel 9. avslutning 1051 De stora debatterna om domstolarnas lagprövningsrätt har handlat om grundlagsenligheten av politiskt betydelsefulla lagreformer. Det räcker att hänvisa till de norska målen om spritlagstiftning och vattenfallsutbyggnad, de danska avgörandena på 1920-talet och den åtföljande politiska debatten, samt NJA1951 s. 39I-II om kvarlåtenskapsskatt. I sådana fall kan den minoritet (närmare bestämt en individ inom den majoriteten) fortsätta den förlorade politiska kampen med rättsliga medel, i den mån det finns ett skydd för minoriteters och individers fri- och rättigheter. Men utgångspunkten bör inte tas där, utan i enskilda fall där grundlag och lag är tillämpliga samtidigt och frågan är om lagen i just det fallet, tillämpad som den är skriven, strider mot grundlag och om den i så fall skall åsidosättas (eller tillämpas grundlagskonformt) utan att detta har några direkta efterverkningar på lagens tilllämpning generellt. Tydliga tidiga exempel finns i dömandet där grundlagen har kunnat fälla ett avgörande begränsat till ett enskilt fall. Allra tydligast är den typ av mål som handlar om retroaktiv lagstiftning. Jag tänker nu inte främst på de fall som har berört välförvärvade rättigheter, utan på de fall där en lag har ansetts fullständigt tillämpbar men bara inte i vissa undantagsfall då det gällt förhållanden som legat före lagens ikraftträdande. Exempel är Rt. 1952 s. 932 (lön under suspension) och Rt. 1990 s. 284 (tomtefeste I). UfR1996 s. 68 (bensinåterförsäljare) ligger i linje med detta men har en annan motivering. NJA2000 s. 132 (partiell grundlagsstridighet I) hör också hit. Tanken att det är lätt att tillämpa grundlag före lag om det bara har betydelse för ett enskilt fall (och andra fall där en individuell bedömning måste göras) stöds avUfR 1967 s. 22, 1971 s. 299 (Den arnamagnæanske stiftelse I ochII) och 1999 s. 841 (Tvind), som ju handlade just om lagar för det enskilda fallet. NJA2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II) klargör också att lagen gäller vidare men med en inskränkt tolkning för en viss typ av fall. I de svenska och finska domardiskussionerna på 1850- och 60-talen är det också mycket tydligt att det är bedömningen i det enskilda fallet som står i fokus. Schjelderups diskussion om folkrätt och nationell rätt i Rt. 1947 s. 434 handlar i grund och botten om avvägningen mellan olika rättigheter som står mot varandra i det enskilda fallet. Samma synsätt kan läggas på föreskrifter på låg nivå, som inte utgjorde delar av stora reformer. De svenska åsidosättandena av kommunala före- ’Bara det enskilda fallet’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=