konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1048 domstolens praxis under det tidiga 1900-talet och Roosevelts court packing plan är 1937 kunde som avskräckande exempel ligga till grund för uppmaningar till domarna att vara återhållsamma; de tyska domstolarnas följsamhet under det tredje riket kunde som avskräckande exempel ligga till grund för uppmaningar till domarna att vara aktiva, den sydafrikanska högsta domstolens agerande kunde tjäna som ett positivt exempel på försök till motstånd. I ett senare skede har doktrinen åter kunnat bli transnationell, men inte som på 1800-talet när nationell rätt kunde flyttas över mellan länder. Nu är det en följd av att det finns en europeisk rättsordning att diskutera. Samtidigt har domstolarna tagit initiativet; det finns en samverkan mellan Europadomstolen och nationella högsta domstolar som definierar lagstiftarnas handlingsutrymme. Hur denna samverkan närmare bestämt skall beskrivas är mera oklart. Så långt är det klart att Europadomstolens – ochBundesverfassungsgerichts, ochEU-domstolens – sätt att resonera och agera har påverkat nordiska domare. Det har börjat sedimentera ned i rättskulturen. Den dialog eller det samarbete som ibland nämns är svårt att realisera, eftersom domstolar gärna talar förbi varandra om de inte är i samma instansordning. Att den svenska Högsta domstolen i NJA2011 s. 444 inte ansåg att EU-domstolen var behörig att besvara den fråga som den senare besvarade i Åkerberg Fransson-målet innebär inte att det kan sägas att det var någon dialog mellan domstolarna. Däremot kan domstolarna, både de nationella och de överstatliga, bidra till formuleringen av principer för tolkningen av de olika frioch rättigheterna så att det blir klart hur domstolarna tolkar dem. Om dessa principer tillämpas konsekvent sedimenterar de sedan ned i de djupare skikten av rätten. Slutligen bör grundlagsstiftarnas påverkan nämnas. De grundlagsstiftare vars synsätt sedimenterats tydligast är 1809, 1814 och 1849 års grundlagsstiftare. De grundläggande förändringar som har skett därefter genom grundlagsstiftning är den allmänna rösträttens införande, och att EKMRgivits en speciell position. Parlamentarismen, lagprövningsrätten ochEKMR:s betydelse mer konkret har formats genom konstitutionell sedvanerätt, i de två sistnämnda fallen genom domstolarna. Det innebär att den konstitutionella grundval som finns för dömandet inte går att läsa ut ur en grundlagstext utan måste ses i samband med sin rättskultur. Att de konstitutionella principerna är rättskulturellt – och kulturrättsligt – förankrade ger dem viss stadga och styrka. En annan garanti för deras upprätthållande är att de samtidigt bevakas av flera olika domstolssystem. Anmärkningsvärt är att den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=