konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1046 rätt i förhållande till EKMRoch en underordning av normsystem när det gäller nationell rätt och EU/EES-rätt. EKMRgår här tillbaka på en naturrättslig eller kulturrättslig tradition, vilket ger dess bestämmelser en särskild tyngd. Som svenska Högsta domstolen anförde i samband med inkorporeringen avEKMR, har konventionen en särställning. Det har också framhållits i Norge, bland annat under begreppet ’semi-konstitutionell ställning’. Detta kan innebära att den (och Europadomstolens praxis?) anses överordnad grundlagen (vilket inte stämmer bra eftersom anslutningen skett enligt grundlagen), att den anses vara på samma nivå som grundlagen, eller att den anses vara på en nivå mellan lag och grundlag. Detta kan leda till följdfrågan om andra konventioner också skall placeras på samma nivå. Motsvarande gäller för statsmakterna. Hur förhåller sig de nationella domstolarna till domstolarna på europeisk nivå, och hur förhåller sig de nationella lagstiftarna till lagstiftarna på europeisk nivå? Parallellt med att de nationella rättsordningarna stabiliserats med normhierarki och sidoordnade statsmakter ingår de i en större diversifierad rättsordning. Inom den kan det knappast vara fråga om hierarkier utan om – även om de olika delområdena är hierarkiskt organiserade – sfärer som går in i varandra. Den sammanfattande slutsats jag drar av rättsutvecklingen är följande. Sammanhangen mellan å ena sidan normhierarki och sidoordnade statsmakter och å andra sidan statsmaktshierarki och sidoordnade normtyper (se texten på s. 70-81 och fig. 2 på s. 86) klargör den grundläggande skillnaden mellan två olika sätt att se på förhållandet mellan normtyper och statsmakter. Det rör sig om företeelser på rättskulturens djupare nivåer somman behöver metaforer för att beskriva. Modellen tydliggör att det finns två konsekventa sätt att se på normtyperna och statsmakterna. Historiskt har valet av synsätt att göra med vad som var etablerat först; fanns en suverän stat när grundlagen antogs eller bildades staten genom grundlagen? Inget hindrar emellertid att sättet att uppfatta grundlagen ändras: även om en suverän stat fanns när grundlagen antogs kan grundlagen genom att göras svårare att ändra få samma ställning som om staten hade bildats genom den. Ett exempel är att folkomröstning eller val måste ske innan en ändring kan antas. Därmed kan konstateras att det i Norge och Finland från 1800talets början fanns förutsättningar för att grundlagen skulle vara överordnad andra normer och statsmakterna sidoordnade. I Sverige och Danmark behövde en omdefiniering av grundlagens ställning och funktion ske för att grundlagen skulle bli överordnad, samtidigt som det i Norge och Finland kunde ske en omdefiniering i motsatt riktning. Den övergripande slutsatsen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=