kapitel 9. avslutning 1045 Tanken att grundlag är överordnad har inte alltid fullföljts till den konsekvensen att grundlagsstridig lag skall lämna företräde åt grundlagen, eller omvänt, tanken att domstolarna inte skall åsidosätta lag har inte alltid lett till slutsatsen att grundlagen är sidoordnad lag. Det hela bygger på metaforer, och man kan också fundera på om fri- och rättighetsskyddet samtidigt kan anses förankrat djupt i rättskulturen och utgöra överordnade regler. Dock handlar det här om delvis olika saker; reglers plats i en normhierarki respektive deras rättskulturella förankring. Enligt min mening hänger grundlagens överordning så nära samman med att den av domare tillämpas före lägre föreskrifter, och dess sidoordning med andra föreskrifter så nära samman med att den är en instruktion för lagstiftaren, att metaforen kan användas för att hitta motsägelser i resonemang som förts. Anmärkningsvärt är att Alf Ross har ett synsätt som inte riktigt hänger samman, både när det gäller att grundlagen är överordnad men lagprövning kan avskaffas genom lag (är grundlagen överordnad eller inte?) och att en dom kan vara grundlagsstridig om en föreskrift som inte borde anses ha trätt i kraft tillämpades (är det inte föreskriften som är grundlags- eller lagstridig och därför inte skulle tillämpats, snarare än domen?). Nu kan man förstås se lagstiftaren som en överordnad statsmakt och grundlagen som en överordnad normtyp på så sätt att lagstiftaren har att ge allmängiltiga normer som domstolarna och alla andra har att tillämpa, varvid domstolarna är lite längre från grundlagen än lagstiftaren. Man kan se det som att lagstiftaren står ett trappsteg högre än domstolarna, lite närmre den överordnade grundlagen. Så har man nog ofta, så gott som alltid underförstått, sett på saken under 1900-talet. Detta förklarar och understödjer i sin tur de normprövningsmarginaler som har tillämpats. Bara i särskilda fall, när lags grundlagsstridighet har varit ’sikker’, ’utvilsom’, ’uppenbar’ etc. har domstolarna kunnat ta steget upp för trappsteget till grundlagsnivån och ingripa. Det finns som sagt tydliga tecken som visar att grundlagarna i samtliga de nordiska länderna nu anses överordnade och statsmakterna sidoordnade och att detta är ett rättsläge som har vuxit fram, med resonans i det tidiga 1800talets diskussioner, särskilt under tiden efter 1990; i Norge tidigare. I gengäld kan man tala om en sidoordning av normsystem när det gäller nationell • Mellanpositioner • Hierarki och sidoordning i en diversifierad rättsordning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=