kapitel 9. avslutning 1039 rebild under ofärdsåren. De gripna, åtalade och dömda domarna, som hade vägrat tillämpa lag som inte tillkommit på grundlagsenligt sätt, under ofärdsåren. Domarna i norska Høyesterett, somvägrade sitta i rätten om deras oavhängighet skulle inskränkas. Och rådmannen Cervin, som dömde efter lag och laga stadgar och stod emot påtryckningar. Mot detta står højesteretspresidenten Jørgensens bistånd till regeringen med att hjälpligt få in kommunistlagen under grundlagen och danska Højesterets okritiska hållning till de provisoriska lagarna under Estrup-tiden. Därmed inte sagt att detta är det enda exemplet på stor återhållsamhet från nordiska domares sida i det konstitutionellt kritiska dömandet, men det är ett mycket tydligt exempel mot bakgrund av hur tydliga kringgåendena av grundlagen var. I uppgörelsen efter andra världskriget finns för danskt vidkommande en bekräftelse av domarnas lojalitet med de andra statsmakterna. I Norge fanns en annan ambition att legitimera ställningstagandena med hjälp av internationell rätt. Domarna agerade på en internationell rättslig arena; något som hade fått en första minnesplats i justitiarius Lassons dom år 1866 men som bekräftades nu och genom justitiarius Wolds ställningstagande för internationella fri- och rättighetsdokument på 1960-talet. De sista minnesplatserna som är aktuella är domar. Alexander M. Bickel har sagt omMarbury v. Madison: ”If it had a physical presence, like the Alamo or Gettysburg, it would be a tourist attraction; and the truth is that it very nearly does have and very nearly is.”7 Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) har namn efter en plats, återgav lagprövningen en plats i norsk rätt och drog upp principer för framtiden. UfR1999 s. 841 (Tvind) har indirekt namn efter en plats, etablerade lagprövningen i Danmark och gav maktdelningsparagrafen ett tillämpbart innehåll. I Sverige är det närmast NJA2013 s. 502, 2013 s. 746 ochHFD 2013 ref. 71 som kan göra anspråk på att vara minnesplatser – de representerar en krokig väg från Zolotukhin-domen8 viaRÅ2009 ref. 94 ochNJA2010 s. 168I-II (skattetillägg och dubbelbestraffningIII ochIV), Haparanda tingsrätts fråga till EU-domstolen i Åkerberg Fransson, EU-domstolens svar9 och slutligen de femton10 justitierådens i Högsta domstolen och de sexton justitierådens i Högsta förvaltningsdomstolen enhälliga ställningstagande – och Högsta domstolens retroaktivitetsreträtt till Zolotukhin i NJA2013 s. 746. 7 Bickel 1986 s. 74. 8 Europadomstolens dom den 10.2.2009 i mål 14939/03 Zolotukhin mot Ryssland. 9 EU-domstolens dom 26.2.2013 i mål C-617/10 Åkerberg Fransson. 10 Ett justitierådsämbete var vakant.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=