kapitel 9. avslutning 1035 ståndpunkter var rättsligt välgrundade i förhållande till Alf Ross’ och Östen Undéns, hade de svårt att få genomslag. Ross kunde argumentera för att lagprövningen kunde upphävas genom lag och Undén för att Opinionsnämnden kunde kallas in – till synes obekymrade om att detta skulle stämma mindre väl med rättsstatstanken. I Danmark ledde debatten i anslutning till 1950-talets grundlagsreform till att det rådande oklara rättsläget bekräftades i förarbetena. I den svenska långdragna grundlagsreformprocessen under 1960- och 1970-talen slogs lagprövningen först fast, men sedan innebar enhets- i stället för maktdelningstanken att domstolsprövningen av lagars och förordningars grundlagsenlighet bekräftades men samtidigt begränsades genom 1979 års grundlagsreform. Om 1980-talet i Norge ägnades åt att i ett antal domstolsavgöranden ta ställning till konstitutionella frågor, ägnades det i Sverige och Danmark mer åt tvekan. Håkan Strömberg kunde år 1988 konstatera att Högsta domstolen var ofarlig som konstitutionell kontrollant, och även om Regeringsrätten var djärvare hade den inte heller satt några djupare avtryck i sammanhanget. I Danmark finns det något exempel på konstitutionellt kritiskt dömande i ekonomiska frågor, seUfR1980s. 955 (Greendane), men i Sverige är det främst det något speciella målet NJA1985 s. 893 (teatermanifest) som är av intresse; där förklarade Högsta domstolen att yttrandefriheten kunde ges en särskild betydelse i vissa sammanhang. Mål om de processuella garantierna börjar också uppkomma vid denna tid. Om Håkan Strömberg år 1988 fann att man kunde förvänta sig mer av de högsta domstolarna, konstaterade Bent Christensen år 1989 – med visst beklagande – att en sådan förändring var på väg. Det konstitutionellt kritiska dömande som har utvecklats på 1990- och 2000-talen kan visserligen söka en historisk legitimitet i 1800-talet. Den danska 3 § i grundlagen härrör från år 1849 men har nu fyllts med innehåll. Det domardominerade svenska lagutskottets uttalande från år 1828-30 ligger i linje med nu rådande attityder. Frågan är då om det, som i Norge, finns en historisk förklaring. Där kan man som sagt hitta en konstitutionellt kritisk domarkultur som kommer upp till ytan med ganska jämna mellanrum – årtalen 1822, 1866, 1890, 1918, 1940, 1976 bör nu vara bekanta. IDanmark skulle motsvarande årtal vara 1849 (diskussionerna på den grundlagsstiftande församlingen), 1921 (UfR1921 s. 644 (fæsteavlösning)) och 1999 (UfR 1999 s. 841 (Tvind)) och i Sverige 1828-30 (lagutskottets uttalande), 1934 (NJA1934 s. 515 (Lübeckska målet)), 1964 (NJA1964 s. 471 (butiksstängning)) och 2005 (NJA2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II) och NJA 2005 s. 805 (Åke Green)). Förklaringen att det skulle vara fråga om en kon-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=