konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1034 terade de norska domarnas nedläggande av sina ämbeten till Runebergs landshövding och därmed också till ofärdsåren. Mot detta kan framhållas att norska domare visat prov på ganska stor lagstiftarlojalitet under vissa perioder, såsom från 1918 till 1940 och från 1948 till 1976 medRt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) som höjdpunkt. Åren före 1975 var det flera som antog att lagprövningen hade spelat ut sin roll – inte utan fog, men Høyesterett slog i Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) in på en annan linje. Lagstiftarlojaliteten har varit en för det konstitutionellt kritiska dömandet begränsande faktor, och den har fungerat sommotkraft men inte tagit överhanden på ett sådant sätt att den konstitutionellt kritiska domarkulturen helt eliminerats. Efter Rt. 1976 s. 1 kunde man förvänta sig en precisering och vidareutveckling av den tredelning som lades till grund där. Visserligen har tredelningen bekräftats, men det är inte alldeles enkelt att slå fast att den har tillämpats konsekvent. Vad som kan konstateras är emellertid att Høyesterett fortsatte på det beaktande avEKMRsom försiktigt hade inletts på 1960-talet. År 1984 lades i Rt. 1984 s. 1175 (sikring I) EKMRoch Europadomstolens avgöranden direkt till grund för ett avgörande. Mot bakgrund av vad som just sagts om domarkulturen i Norge ger sig jämförelsen med Danmark och Sverige mer eller mindre av sig självt. Att domarna där hade kunnat utöva ett konstitutionellt kritiskt dömande var inte tillräckligt för att ett sådant skulle få genomslag på, säg, 1960- och -70-talen. Tvärtom var det de faktorer i rättskulturen som begränsade domarnas handlingsutrymme som var viktiga: De danska domarnas lojalitet mot lagstiftare och regering under både provisorietiden och 1940-talet visar de långa linjerna och har också använts som en förklaringsmodell i dansk diskussion. Samma sak gäller de svenska domarnas svaga konstitutionella förankring. Med främst Cervins agerande i fallet med kvarstadsbåtarna som undantag handlade svenska och danska domare generellt inte i en historisk, internationell eller principiell kontext. Det var inte internationellt erkända rättigheter som var viktiga utan den nationella lagstiftningen som skulle tillämpas, i lojalitet med lagstiftaren. Grundlagarna hade börjat lyftas upp till en överordnad normtyp, men förändringen avstannade och accelererade inte förrän på 1990-talet. I Danmark och Sverige har olika debatter i anslutning till grundlagsreformer varit viktiga. Även om exempelvis Poul Andersens och Gustaf Petréns Den andra linjen efter 1930-talet: Konstitutionellt kritiskt dömande på ny grund
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=