kapitel 9. avslutning 1029 Legitimeringen skedde inte bara genom Lassons dubbla verksamhet som rättsvetenskapsman och domare utan också genom att Aschehoug byggde vidare på Lassons material och genom att domarna hade prövat lagar mot grundlagen innan det fanns fast stöd i litteraturen. Matzens viktiga argument var att det särskilda förfarandet för grundlagsändring skulle bli meningslöst om även grundlagsstridiga lagar skulle vara gällande. Att placera grundlagen på en överordnad nivå var inte svårt – egentligen var det betydligt enklare än att pressa in de nordiska grundlagarna i den monarkiska principen eller teorin om staten som juridisk person med ett enda högsta organ. Att man i Finland, Sverige, Danmark och Norge kom till olika resultat av den internationella inspirationen berodde inte på bristande överblick. Av Naumann, Broomé och Nellemann användes det amerikanska systemet, känt också via tysk 1860-talsdoktrin (Robert von Mohl), som en kontrast, och av Lasson och Aschehoug användes tysk teori som kontrast. Det samlade intrycket är att valet av inspirationskälla har en bredare rättskulturell förklaring, varav inspirationen i konstitutionella frågor bara är en del. Även här är det fråga om en grad- snarare än en artskillnad mellan länderna. Från 1880-talet kommer nya attityder till uttryck i rättspraxis. I Sverige finns det några exempel på att kommunala föreskrifter åsidosatts om de inte tillkommit med tillräckligt stöd i ett bemyndigande. I Norge utvecklades förbudet mot retroaktiv lagstiftning mer och mer till ett skydd för välförvärvade rättigheter, och Lasson och Aschehoug hade diskuterat detta redan tidigare. I svensk doktrin ser man från år 1880 till år 1896 i Blombergs skrifter en förskjutning i riktning mot att grundlagen kom att uppfattas som överordnad. I dansk doktrin kopplades genom Goos lagprövningen till individernas rättighetsskydd, och i praxis bekräftades att grundlagen var tillämpbar rätt i sådana sammanhang. Carl Ussing fann också att domarna skulle skydda individernas rätt och menade att detta måste synliggöras, så att domstolarna framstod som den självständiga statsmakt de var. Grundlagens överordning och den symboliska betydelsen av en oavhängig domaremakt kom också till uttryck i Finland hos Mechelin. Så långt kan konstateras att det finns en skillnad gentemot ett tidigare skede vilket utgör en likhet mellan de nordiska länderna: På 1880- och 90talen kommer individens skydd mot staten genom domstolarna till uttryck både i praxis och doktrin. Samtidigt kommer, efter Hermansons, Naumanns och Nellemanns 1880-talsböcker (varav Naumanns och Nellemanns byggde Vad skilde domarnas konstitutionellt kritiska dömande runt år 1900 åt?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=