kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 1017 när det gäller nationell rätt ochEU/EES-rätt. Att den bilden inte är helt rättvisande framgår av att EKMRockså ansetts överordnad i kraft av sitt innehåll, samtidigt som nationella högsta domstolar inte utan vidare anser sig underordnade Europadomstolen. Och även om nationella rättsordningar klart är underordnade EU-rätten har nationella högsta domstolar ställt sig på samma nivå somEU-domstolen och gjort nationella grundlagsregler om överlämnande av behörighet till EUöverordnade EU-rätten. Bilden blir än mer komplicerad när det gäller nationella domstolars – ännu bara norska Høyesteretts – sätt att förhålla sig till FN:s rättighetskonventioner och de rättstillämpande organ som finns i anslutning till dessa. Här kan anknytas till föregånde avsnitt när det gäller förhållandet mellan olika normsystem och deras domstolar. Internt har det, som nyss antytts, stått helt klart att grundlagarna är överordnade andra nationella föreskrifter. Detta har också bekräftats på ett symboliskt plan. Om grundlagarna och deras fri- och rättigheter har ansetts överordnade kan det också sägas ha gällt vissa delar avEKMR, såsom de processuella garantierna i art. 6. Här har EKMRkompletterat de nationella grundlagarna och fyllt en lucka i dem. I andra delar, där det finns ett nationellt fri- och rättighetsskydd, har det inte legat lika nära till hands att anse att EKMRär på samma nivå som grundlagen, varvid det i sin tur hade legat nära till hands att tolka samman relevanta bestämmelser inför tillämpningen av dessa i förhållande till lägre normer. Tveksamheten har varit stor, men tendensen verkar gå i riktning mot en större grad av sammantolkning i de fall där det är möjligt. På så sätt placeras också EKMRklart på grundlagsnivå i en hierarkisk ordning. De mellanpositioner i form av uppenbarhetsrekvisit och liknande som har diskuterats i det föregående har mist det mesta av sin betydelse. Ett undantag är Finland, där det har tagits in i grundlagen men i en bestämmelse som i en finsk kontext markerar en ökad grundlagskontroll från domstolarnas sida. En viktig fråga som är en följd av att EKMRoch Europadomstolens praxis har stor tyngd men inte riktigt kan placeras in hierarkiskt i förhållande till nationell lag och grundlag är frågan: Hur skall en nationell högsta domstol agera när det finns tecken som tyder på att lag är konventionsstridig men detta inte klargjorts helt och hållet av Europadomstolen? Norska Høyesterett uttalade sig i Rt. 2000 s. 996 om detta: Normhierarki och sidoordnade statsmakter Mellanpositioner
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=