konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1016 har lagstiftaren bekräftat domstolarnas oavhängighet genom en lag om domstolsadministrationen. På ett symboliskt plan har således både rättighetsargumenten och domstolarnas särskilda ansvar för att de båda andra statsmakterna håller sig inom sina behörigheter stärkts. Rättens enhetlighet har haft en stark ställning, men bara inom varje rättsordning. Norsk, svensk, dansk och finsk rätt har – enhetliga inbördes – mött EKMR-rätten ochEU-rätten (om än för Norges del genomEES) vilka i sig är enhetliga rättsordningar. Som helhet – för den enskilde rättstillämpande domaren – blir därmed rättsordningen diversifierad. Detta var visserligen inget nytt, eftersomEKMR har varit tillämplig genom konventionskonform tolkning. Vid sådan tolkning fanns det någon gräns vid klara konflikttillfällen – då skulle nationell lag ha företräde. Genom inkorporeringen skapades – på olika sätt – en grundval för att konventionsrättigheterna kunde tillämpas direkt, men det gav också upphov till tveksamhet om hur man skulle skapa sig en bild av förhållandet mellan de motstridiga reglerna. Tveksamheten var inledningsvis stor, men efter hand som Europadomstolen har utvecklat sin rättspraxis och i några uppmärksammade fall markerat mot staternas överskridanden avEKMRhar rättutvecklingen kunnat gå vidare på nationellt plan. Vi är nu i början på en utveckling där de nationella högsta domstolarna tar ett eget ansvar för utvecklingen av rättigheterna enligt EKMR. Den dömande makten har under denna tidsperiod inte längre ansetts som underordnad de andra statsmakterna, och grundlagen har inte ansetts som att den är på samma nivå och avser ett annat sakområde än andra regler. Tvärtom har det funnits en ambition att avlägsna sådana symboler. Några kvardröjande antydningar har funnits i Sverige, men de har inte varit tongivande. I Sverige finns också i domstolsadministrativa sammanhang spår av 1970-talet kvar. Sammantaget kan ändå konstateras att den oklarhet om statsmakternas sidoordning och normhierarkin som i Sverige men också i Danmark rådde ännu under den föregående perioden inte finns kvar. I gengäld kan man tala om en sidoordning av normsystem när det gäller nationell rätt i förhållande till EKMRoch en underordning av normsystem Statsmaktshierarki och sidoordnade normtyper Statsmaktshierarki, normhierarki? Rättens diversifiering och enhet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=