konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 706 Att fallet hade principiell betydelse insågs genast. Även om det länge skulle komma att diskuteras om det var ett åsidosättande av en lag eller en förklaring om att en lag skulle tolkas grundlagskonformt,87 hademajoriteten använt ”prøvningsretten mer tydelig og myndig enn på lenge”.88 Den tredje statsmakten hade sänt ut en signal, som visade att lagprövningsrätten hade ”trosset sin dødsformodningsdom”.89 Med motsatt utgång hade det kunnat anses att lagprövningen förlorade sin praktiska betydelse, men den kunde nu i stället bli en viktigare faktor än många hade räknat med. Jämför man med de uttalanden som fälldes före avgörandet, kan man konstatera att Smith hamnade närmre Høyesteretts resultat än Eckhoff. Smith hade emellertid förespråkat ett uppenbarhets- eller otvivelaktighetsrekvisit för åsidosättande av ekonomisk lagstiftning såsom grundlagsstridig. Høyesterett diskuterade inte de begreppen utan bestämde sig för att diskutera i termer av ’rimligt tvivel’. Som beviskrav betraktade får nog ’uppenbart’ och ’otvivelaktigt’ anses som aningen högre än ’bortom rimligt tvivel’90 Fördelningen av de konstitutionella normerna i tre grupper hade antagligen, enligt Eivind Smith, inspirerats av diskussionen i USA:s högsta domstol via Carsten Smiths artikel.91 Vad som möjligen kan förvåna är att Høyesterett ansåg att den aktuella lagen stred mot 97 §grundlagen trots den ganska vida normprövningsmarginalen.92 Rättsfallet är av principiell betydelse på så sätt att förstevoterande drog upp riktlinjerna för grundlagskonform tolkning och de tre normprövningsmarginalerna för olika typer av konstitutionella frågor. Fallet kräver en kritisk attityd av domaren som ställs inför påstått grundlagsstridiga lagar. Vid nordiska juristmötet år 1978 framhöll Carsten Smith att det genom fallet hade skett en relativisering av grundlagens regler, med särskild genomslagskraft för grundlagens mänskliga rättigheter. Denna positionering av de mänskliga rättigheterna hade gjorts av ”en samlet Høyesterett i plenum, uten basis verken i grunnlovens ord eller i tidligere konstitusjonell praksis, 87 Se bl.a. Lund 1987 s. 214 och E.Smith 1990 s. 97. 88 Torkel Opsahl, ”Kløfta-saken, dommerkunsten og dens tolkning” i LoR1976 s. 49-50 på s. 50, Jens Edvin Andreassen, ”Kløftadommens betydning etter att prisforskriftene av 25. oktober 1974 trådte i kraft” i LoR1981 s. 133-139 på s. 134. 89 Opsahl 1976 s. 50. 90 Jfr Peter Ørebech, ”Grunnloven som fortolkningsfaktor og Grunnloven som skranke” i TfR1987 s. 993 (se nedan) som anser skillnaden större. 91 E. Smith 1990 s. 100 och C. Smith 1992 s. 21. 92 Jfr orden ”til tross for” i Backers votum i Rt. 1996 s. 1415 på s. 1438.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=