konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 1010 I NJA2008 s. 946 hade en person åtalats för att i hemlighet ha spelat in ljud och bild av andra personer i intima situationer. Frågan var i korthet om skyddet för privatlivet enligt EKMRkrävde att ett sådant förfarande skulle vara straffbart och om straffrättens legalitetsprincip hindrade att lagen tolkades på ett sådant utvidgande sätt. Högsta domstolen konstaterade att skyddet för privat- och familjelivet inte har något uttryckligt stöd i 2 kap. regeringsformen, även om det i 1 kap. 2 § finns ett så kallat målsättningsstadgande enligt vilket det åligger det allmänna att bl.a. värna den enskildes privatliv och familjeliv. Privat- och familjelivet skyddas emellertid enligt art. 8EKMR, ett skydd som i första gäller gentemot staten men enligt NJA2007 s. 747 (se strax nedan) och Europadomstolens praxis också innefattar en skyldighet för det allmänna att se till att respekten för privat- och familjelivet upprätthålls i förhållandet mellan enskilda. Högsta domstolen uttalade följande. Högsta domstolen fann att bestämmelsen om ofredande visserligen var vag men att inspelning av ljud och bild på sätt som skett i målet inte hade ansetts kunna tolkas in i bestämmelsen tidigare. Just därför hade frågan om ändring av bestämmelsen utretts vid ett antal tillfällen. Den straffrättsliga legalitetsprincipen vägde alltså tyngre än skyddet för privatlivet.600 Legalitetsprincipen – som kommer till uttryck i EKMR, regeringsformen och brottsbalken –har i övrigt varit föremål för skiftande uttolkningar. I NJA 2012 s. 400 prövades om innehav av mangateckningar kunde utgöra barnpornografibrott, och straffbestämmelsen prövades mot yttrande- och infor599 NJA2008 s. 946 på s. 960-961. 600 Jfr också RÅ2006 ref. 87 om att sekretess, som enligt tryckfrihetsförordningen måste stödjas på sekretesslagen, inte kan stödjas på artikel 8EKMR. Avvägning mellan principer: Skydd för privatlivet mot legalitet ”Det kan starkt ifrågasättas om det är förenligt med Europakonventionen att förfaranden av det aktuella slaget lämnas helt osanktionerade. Det är under sådana förhållanden naturligt att fråga sig om bestraffning kan ske med stöd av andra bestämmelser. När det gäller tolkningen av sådana bestämmelser finns det skäl att erinra om att HDi flera avgöranden slagit fast att uttalanden om lagreglers innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller i rättspraxis måste kunna frångås när detta krävs enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europadomstolens avgöranden (se t.ex. NJA2005 s. 805 med hänvisningar). Ett annat krav enligt Europakonventionen (artikel 7) är emellertid att ingen får fällas till ansvar för en gärning utan stöd i vid gärningen gällande klar och tydlig lag.”599
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=