kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 1003 sagt det uttryckligen, är intrycket att EKMRlägger fast minst lika betydande ramar för lagstiftaren som grundlagen. År 1996 stiftades en lag som gjorde det möjligt för polisen att förbjuda vissa personer att vistas på fastigheter där det fanns samlingslokaler för organisationer som Hells Angels. Bakgrunden var motsättningarna mellan Hells Angels och Bandidos, vilka hade utsatt andra för fara. Polisen meddelade ett förbud enligt lagen, men den som förbudet var riktat mot förde talan mot Justitieministeriet om att förbudet var ogiltigt. Han hävdade att lagen stred mot skyddet för församlingsfriheten enligt 79 § grundlagen, eftersom det var tillräckligt att en abstrakt risk för angrepp mot annans liv och hälsa förelåg, och att den var en lag för ett enskilt fall vilket stred mot 3 § grundlagen. I UfR1999 s. 1798 tog Højesteret sin utgångspunkt i 79 § grundlagen och citerade denna. Sedan fortsatte domstolen: Efter en ingående bedömning av lagens syfte och proportionaliteten i dess rättsverkningar fann Højesteret att den inte var grundlagsstridig. Skyddet för omkringboende vägde upp ingreppet i föreningsfriheten, och det var en generell lag som låg till grund för beslut i enskilda fall, helt enligt 3 §. Noteras kan att det finns en antydning om att församlings-, yttrande- och föreningsfrihet har ett särskilt skydd såsom förutsättningar för demokratin.582 Något krav på säkerhet uppställdes inte. 581 UfR1999 s. 1798 på s. 1808. 582 J. P. Christensen 2003 s. 27. ’Rockerloven’ och församlingsfriheten ”Denne bestemmelse om forsamlingsfrihed er ligesom bestemmelserne om ytringsfrihed i § 77 og foreningsfrihed i § 78 en nødvendig og selvfølgelig forudsætning for et demokrati. Af hensyn til muligheden for gennem forsamlinger at befordre meningstilkendegivelser sikrer bestemmelsen, at forsamlinger kan afholdes uden forudgående tilladelse fra en offentlig myndighed og ikke vilkårligt kan forbydes. Bestemmelsen hindrer imidlertid ikke, at der ved lov fastsættes regler, som – uden at være rettet mod en forsamlings meningstilkendegivelser – begrænser forsamlingsfriheden, når dette sker til beskyttelse af andre væsentlige interesser, herunder andres liv og velfærd. Sådanne begrænsninger må dog ikke gå videre end, hvad der er nødvendigt for en sådan beskyttelse, jf. herved også Den Europæiske Menneskerettighedskonvention artikel 11.”581
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=