kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 1001 Citatet visar de långa linjer som finns iHøyesteretts rättspraxis i denna fråga. Båda parter liksom Høyesterett själv hänvisade till Aschehoug, Morgenstierne och Castberg. Høyesterett anknöt också genomRt. 1996 s. 1415 till lagprövningens tredelning. Det var här fråga om utvidgning av något som liknade allemansrätten, och gränserna mellan allemansrätt och äganderätt kunde förskjutas. Fastighetsägaren blev inte av med någon del av sina rättigheter utan fick bara dela demmed andra. Det fanns en rätt och skyldighet för fylkesmannen att begränsa de fiskande barnens tillgång till en viss fastighet bland annat om intrånget för den enskilde blev för omfattande. Lagen var inte grundlagsstridig, men domstolen gick vidare och undersökte om den stred mot egendomsskyddet i EKMR. Den ansågs falla inom det utrymme staterna hade att reglera äganderätten i förhållande till allmänhetens intressen och var alltså inte konventionsstridig. I ett fall som detta, där det kan tänkas att enskilda och allmänna intressen har vägts mot varandra på olika sätt i grundlags- och konventionspraxis, kan det vara motiverat att pröva frågan mot det ena regelverket först och det andra sedan. I Rt. 2004 s. 1888 bekräftades tillvägagångssättet frånRt. 2000 s. 996. I det fallet var det fråga om grundlags- och konventionsenligheten av inspektioner av hur vapen förvarades i hem, och det var två vaga överordnade bestämmelser som skulle tolkas: 102 § grundlagen (”Hus-Inkvisitioner maa ikke finde Sted, uden i kriminelle Tilfælde.”) och skyddet för privatlivet och hemmet i art. 8EKMR. Tillvägagångssättet – utförliga utredningar om hur bestämmelserna hade uttolkats i doktrin och praxis – var liknande för båda. Detsamma gäller Rt. 2004 s. 1737, somredan har nämnts apropå tredelningslärans fortsatta existens, men som också visar parallelliteten i bedömningarna av en lags förhållande till grundlagen och EKMR. Där var domaren Skoghøy skiljaktig. Utifrån art. 10EKMRoch med en snäv tillämpning av margin of appreciation menade han att kraven för att ett förbud skulle vara 577 Rt. 2004 s. 1985 p. 42. over eiendommen blir overført til andre. Dette skillet kom klart til uttrykk i konsesjonslovdommen i Rt. 1918 s. 403, og ble utdypet nærmere av Høyesterett i plenum i strandlovdommen i Rt. 1970 s. 67. Som følge av den utvikling som skjer i samfunnet, har det i fellesskapets interesse vært nødvendig ved lov åpålegge grunneiere ulike begrensninger i rådigheten over sine eiendommer. Det er på det rene at det i dag skal meget til før en slik rådighetsbegrensning vil utløse rett til erstatning etter Grunnloven.”577
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=