konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 996 ning av den grupp som skyddades av straffbestämmelsen. Då uppkom nästa fråga: ”En må spørre om andre rettskilder leder til en så restriktiv tolking at utsagnene ikke kan anses straffbare.”559 Dessa andra rättskällor var grundlagen, EKMRochFN-konventionen ommänskliga rättigheter, samt Europadomstolens praxis. Det krävdes tungt vägande skäl för inskränkningar i yttrandefriheten, men det framgick ändå att ”hensynet til ytringsfriheten må balanseres mot hensynet til vern mot rasediskriminering”;560 även det sistnämnda hade konventionsskydd. Konventionerna innebar snarare att det var konventionsstridigt att inte låta uttalandena falla under straffbestämmelsen än att låta dem göra det. Förstevoterande gick så över till att pröva straffbestämmelsen mot grundlagen, att se om 100 § grundlagen innebar att straffbestämmelsen ”tolket i lys av denne bestemmelsen må føre til at de aktuelle utsagn ikke rammes av straffebestemmelsen”.561 Yttranden i politisk debatt utgjorde kärnan av tilllämpningsområdet för 100 §grundlagen, som i sin tur hade ett särskilt starkt skydd: Avvägningen var dock viktig: ”Men –og det er for meg helt sentralt – det ligger i rettsstridsreservasjonen nettopp at det skal foretas en avveining. Hensynet til ytringsfriheten skal ikke slå igjennom for enhver pris –uten hensyn til tyngden av de interesser som tilsier at uttalelsene må kunne belegges med straff.”563 Avgörande för förstevoterande var att uttalandena handlade om att mörkhyade (av sammanhanget framgick att det var den grupp som avsågs) skulle utsättas för ”ekstreme integritetskrenkelser”, tvångssterilisering och tvångsabort: ”Dette er etnisk rensning.”564 Det var svårt att tänka sig uttalanden som var mer nedsättande, och de innebar en grov nedvärdering av en grupps människovärde. När bestämmelsen om hets mot folkgrupp bedömdes utifrån avvägningen mellan yttrandefriheten och minoriteters skydd 559 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1828. 560 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1830. 561 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1831. 562 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1831. 563 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1831-1832. 564 Rt. 1997 s. 1821 på s. 1832, båda citaten. ”Grunnloven § 100 hører til blant de grunnlovsbestemmelser som er satt til vern av enkeltmenneskers personlige frihet og sikkerhet. Domstolskontrollen vil her være særlig sterk, og eventuelle forutsetninger fra lovgiver om grunnlovsmessigheten av straffebestemmelser som innskrenker ytringsfriheten, kan vanskelig tillegges vekt i retning av å innskrenke grunnlovsvernet. Jeg viser i denne forbindelse til uttalelser i plenumsdommene i Rt. 1976 s. 1 ogRt. 1996 s. 1415.”562
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=