kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 991 liga argument knappast kunde riktas mot den svenska ordningen och att frågan hade fått oförtjänt stor uppmärksamhet. Mot detta kan invändas att även om staten har goda skäl att sanktionera oönskade förfaranden, är det ett tydligt tecken på rättsstatlighet att genomdrivandet av dessa sanktioner inte är onödigt komplicerat för den enskilde. Lindskog diskuterade dock vidare förhållandet mellan nationell rätt och Europakonventionen. Han uttalade bland annat att det kanske inte borde krävas ’klart stöd’, när lagstiftaren inte hade haft anledning att bedöma konventionsenligheten utifrån aktuell praxis från Europadomstolen. Det kunde då sättas i fråga om inte domstolen borde göra ”en bästa rättslig bedömning [---] utan något krav på ’klart stöd’”547, särskilt som huvudregeln var att dubbelbestraffning var förbjuden och det som kunde legitimera det svenska förfaringssättet utgjorde ett undantag. Lindskog tog också avstånd från tanken att domstolarna skulle visa återhållsamhet om ett underkännande av en lagbestämmelse förde med sig långtgående och svårbedömda konsekvenser, vilket var fallet i förevarande mål: Härefter meddelade Hovrätten för Västra Sverige en dom, där hovrätten gick emot Högsta domstolens slutsatser.549 Frågan fördes till Europadomstolen, men det uppmärksammades också att EU-domstolen kunde ha något att säga i saken eftersom skattetillägg och ansvar för skattebrott också sanktionerar överträdelser mot regleringen av mervärdesskatt, som grundas påEUdirektiv, och då det finns ett dubbelbestraffningsförbud i EU:s rättighetsstadga. I NJA2011 s. 444 fann Högsta domstolens majoritet, tre justitieråd, att det inte var fråga om tillämpning avEU-rätt medan två skiljaktiga ledamöter ansåg att det hade uppkommit en fråga om stadgans tillämpningsområde och att EU-domstolen borde ges möjlighet att yttra sig. Även om 547 NJA2010 s. 168 I på s. 194. 548 NJA2010 s. 168 I på s. 195. 549 Se Hovrättens för Västra Sverige dom den 23.6.2010 i mål B 2432-09. • Från”a little rebellion”viaEKMR:s dubbla betydelse till trettioen eniga justitieråd ”Även om det lämpligaste hade varit att lagstiftaren tagit ett samlat grepp om den problematik som utlöst förevarande mål, kan en domstol i ett konkret fall inte avstå från att döma rätt av praktikalitetsskäl. De problem som domstolens avgörande kan föra med sig när det gäller rättsläget i stort får – i den mån dessa inte kan bemästras genom fortsatt domstolspraxis – lagstiftaren för framtiden hantera i efterhand.”548
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=