konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 990 ende förfarande, och det tillät inteEKMR. De markerade också att kravet på ’klart stöd’ inte fick bli en för bred normprövningsmarginal: I NJA2010 s. 168II utvecklade de bedömningen om när res judicata-verkan inträder: de menade att det inte fanns klart stöd för att sådan verkan inträdde om ett beslut om skattetillägg vann laga kraft under en rättegång om skattebrott. De menade emellertid att res judicata och lis pendens hade så starkt samband att ett inlett förfarande av det ena slaget borde ha lis pendens-verkan gentemot det andra. Ett skäl för detta är intressant: Noteras bör att samtliga fem justitieråd uttalade sig för ett ’klart stöd’-krav. Från att ha avsett en viss situation, nämligen att det var osäkert om Europadomstolen skulle företa en utvidgande tolkning av en konventionsbestämmelse, framställdes det nu som en generell normprövningsmarginal för svensk rätts förhållande till EKMR. Det har dock bara tillämpats som sådan just i frågan om svensk rätts förenlighet med dubbelbestraffningsförbudet. När det gäller processuella garantier – eller för den delen de yttrandefrihetsmål som kommer att beröras i nästa kapitel – har det inte åberopats. Frågan är då om det beror på en speciell attityd från svenska domares sida till just skattelagstiftning546 eller om det är frågan om åsidosättande i ett enskilt fall jämfört med generellt åsidosättande av en ’ordning’ som fällt avgörandet. I det senare fallet skulle tolkningen vara att åsidosättande lättare skulle kunna ske om det fanns ett antal fall kvar beträffande vilka regelverket fungerade och kunde upprätthållas. En sådan tolkning inger emellertid oro beträffande hur effektivt rättighetssyddet är, eftersom det skulle vara mindre effektivt ju mer ingripande olika åtgärder skulle vara i detsamma, i stället för tvärtom. Justitierådet Lindskog, som alltså hade velat åsidosätta den svenska ordningen, yttrade i ett tillägg bland annat att några tyngre materiella rättsstat544 NJA2010 s. 168 I s. 192. 545 NJA2010 s. 168 II s. 201. 546 Jfr Sterzel 2009 s. 321. ”För att en ordning somgäller enligt intern svensk reglering ska underkännas med hänvisning till Europakonventionen bör det i regel krävas men också vara tillräckligt att det finns ett klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis.”544 ”Även om en anpassning av det interna regelsystemet till det nya rättsläget i princip är en uppgift för lagstiftaren, bör det i avvaktan på lagstiftning ankomma på domstolarna att genom en adaptiv rättstillämpning undvika mer stötande disharmonier. Det ligger i sakens natur att en sådan rättstillämpning förutsätter ett visst normativt manövreringsutrymme.”545
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=