konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 988 Högsta domstolen kunde knyta an till Regeringsrättens förutsebarhetskrav i RÅ2000 ref. 65 (körkortsåterkallelse och dubbelbestraffning). Men innan domstolen gjorde sin bedömning av svensk rätts förenlighet med EKMR gjorde domstolen ett generellt uttalande om konventionstolkningen och anknöt därvid till diskussionen vid inkorporeringen: Högsta domstolen uttalade sedan att detta främst tog sikte på tillämpningen av EKMRi enskilda fall ”och inte på mer allmänna frågor om svensk lagstiftnings förenlighet med konventionen” – i sådana fall borde det i första hand ankomma på lagstiftaren att anpassa konventionen till EKMR. Högsta domstolen hänvisade här till tidigare rättsuteckling, även om just glidningen i ’klart stöd’-kravets omfång bara antyds: Man kan stanna upp och fundera på vad Högsta domstolen menade med skillnaden mellan tillämpning i enskilda fall och de mer allmänna frågorna. En domstol underkänner ju lag bara i enskilda fall. Sannolikt har Högsta domstolen å ena sidan tänkt på NJA2000 s. 132 och 2005 s. 33, där – som 539 NJA2010 s. 168 I p. 19. 540 NJA2010 s. 168 I p. 31. 541 NJA2010 s. 168 I p. 32. ”Europadomstolens nya praxis när det gäller vad som utgör samma ”brott” kan emellertid inte anses ha minskat de möjligheter som enligt tidigare praxis har ansetts föreligga att ha flera sanktioner för samma ”brott” som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen.”539 ”I sammanhanget hänvisas bl.a. till principen om fördragskonform tolkning och till ett uttalande av HD:s ledamöter om att en konvention om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemska laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå på grund av sin speciella karaktär bör ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska lagregler. Ett av skälen för att inkorporera Europakonventionen i svensk rätt var också att skapa ett uttryckligt underlag för att direkt tillämpa konventionen vid svensk domstol (se a. prop. s. 33). Det framgår vidare att härmed inte endast avsågs själva konventionen som sådan utan också innebörden av denna som den utvecklas genom konventionsorganens praxis. HDhar också i flera avgöranden slagit fast att sådana uttalanden om en lagregels innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller rättspraxis måste kunna frångås när detta krävas [sic] enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europadomstolens avgöranden (se NJA2008 s. 946 och 2006 s. 467 med vidare hänvisningar).”540 ”Enligt vadHDuttalade i NJA2004 s. 840 bör det, för att man med hänvisning till Europakonventionen ska underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk reglering, krävas att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis (jfr NJA2000 s. 622).”541
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=