kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 987 Effekten blev dessutom att någon nedsättning av skattetillägget inte skedde, eftersom påföljden i brottmålsrättegången tillsammans med skattetillägget inte ansågs oproportionerlig. De särdrag som Regeringsrätten åberopade var uppenbarligen att påföljder samordnades och att det finns parallella domstolsorganisationer. Dessa argument torde inte väga särskilt tungt i Europadomstolens ögon, särskilt som det ju står staten fritt att organisera förfarandet så att det blir enhetligt i stället för uppdelat i två. I så fall är förutsebarhetsargumentet från år 2000 starkare. Märkligast i domen är ändå det underförstådda kravet på en fällande dom mot Sverige för att svensk rättsordning skulle behöva beakta Europadomstolens ändrade rättspraxis. Det påminner om Östen Undéns resonemang på 1960-talet. Man kan jämföra med norska Høyesteretts uttalanden i Rt. 2005 s. 833 och för den delen svenska Högsta domstolens uttalanden i NJA2012 s. 1038 om att nationella domstolar själva har ett ansvar att tolka EKMR. Det kan noteras att ordförande var regeringsrådet Sten Heckscher, som knappt tjugo år tidigare hade uttalat sig för konventionsenlig tillämpning av svensk rätt.535 Nu uttalade han sig för att domstolarna skulle skydda respektive lands system.536 I NJA2010 s. 168I-II låg frågan åter på Högsta domstolens bord. I det ena av de båda fall Högsta domstolen tog upp hade hovrätten gått emot Regeringsrättens synsätt och anfört: Hovrätten avvisade åtalet. Högsta domstolens majoritet anförde att det var ”ställt utom varje tvivel”538 att Zolotukhin-domen och efterföljande domar innebar att tidigare praxis när det gäller bedömningen av vad som utgör samma ’brott’ numera var överspelad. Det var därför uteslutet att Europadomstolen skulle anse att skattetillägg och straff för skattebrott avseende samma oriktiga uppgiftslämnande skulle avse olika ’brott’. Högsta domstolen fortsatte emellertid: 535 Heckscher 1991. 536 Sten Heckscher, ”Finns det någon europeisk rätt?” i Fskr. till Per-Ole Träskman, Stockholm 2011, s. 229-237 ssk. s. 236. 537 NJA2010 s. 168 I på s. 172. 538 NJA2010 s. 168 I p. 18. ”Med hänsyn främst till Ruotsalainen-avgörandet är det inte sannolikt att Europadomstolen numera skulle godta det svenska förfarandet. Hovrätten anser därför att Europadomstolens nya praxis utgör ett sådant klart stöd som krävs för att underkänna den svenska rättsordningen i aktuellt hänseende (jfr NJA2000 s. 622 och 2005 s. 856).”537
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=