kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 985 Högsta domstolen fäste i NJA2000 s. 622 också vikt vid att ett avgörande enligt EKMRbara tillmättes rättskraft om det meddelats ”in accordance with the law and penal procedure of that State”. Som Högsta domstolen tolkade detta innehöll den formuleringen, till skillnad från art. 6, en hänvisning till nationell lagstiftning och kunde inte tolkas autonomt. Den bedömningen hade även Høyesterett gjort i Rt. 2000 s. 996. Högsta domstolen fortsatte: Det sagda innebär alltså att det måste finnas klart stöd i Europadomstolens praxis för att en nationell domstol skall kunna tolkaEKMRpå ett utvidgande sätt; i detta fall att inte läsa ”penal procedure of that State” som det som staten anser vara statens straffrätt utan som vad som enligt EKMR:s systematik är statens straffrätt. Så uppfattat säger ’klart stöd’ inte mer än att Europadomstolen inte hade utvecklat konventionstolkningen dithän ännu, och det är inte särskilt anmärkningsvärt att Högsta domstolen då inte tog detta steg före Europadomstolen. I 2004 års fall ommiljösanktionsavgifter utvecklade emellertid Högsta domstolen ’klart stöd’-begreppets användning i en något annan riktning: I NJA2004 s. 510I-II hade det genom Europadomstolens praxis blivit klarlagt att ne bis in idem-bestämmelsen skulle tolkas autonomt och att skatte530 NJA2000 s. 622 på s. 628. 530a NJA2004 s. 840 på s. 848. ”Ordalagen lämnar således inte utrymme för en autonom tolkning [---]. För att ändå med hänvisning till konventionen underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör krävas att det finns klart stöd för detta i Europadomstolens praxis. Något sådant stöd föreligger inte.”530 ”Miljösanktionsavgift påförs, i likhet med skattetillägg, utan något krav på uppsåt eller oaktsamhet medan miljöbalksbrott, i likhet med skattebrott, förutsätter sådan subjektiv täckning. Att det för ansvar för otillåten miljöverksamhet, som åtalet avser, är tillräckligt med oaktsamhet medan ansvar för skattebrott förutsätter åtminstone grov oaktsamhet kan inte i sig antas vara tillräckligt för att motivera en skillnad när det gäller tillämpningen av bestämmelsen i tilläggsprotokollet. Härtill kommer att det får anses föreligga stora likheter mellan skattetillägg och miljösanktionsavgifter vad gäller sanktionernas ändamål. Några andra särskilda omständigheter som skulle kunna medföra att de ställningstaganden som Europadomstolen gjort beträffande skattetilläggen inte är tillämpliga på miljösanktionsavgifter synes inte föreligga. För att med hänvisning till Europakonventionen underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör det också krävas att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis (jfr NJA2000 s. 622).530A
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=