konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 984 som skulle anses vara ett överklagbart beslut. Det innebar att domstolarna tog på sig uppgiften att granska att förvaltningsmyndigheterna agerade inom sin behörighet och att det var innehållet, de ingripande verkningarna för enskilda, och inte formen som var väsentlig. Frågan om skattetillägg utgjorde hinder för straff för skattebrott och vice versa prövades av Högsta domstolen först i NJA2000 s. 622.528 Högsta domstolen inledde med att konstatera att principenne bis in idemvar en grundläggande rättsprincip som återfanns både i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till EKMRoch i rättegångsbalken. Det ansågs då finnas starka skäl att bedöma åläggande av skattetillägg som anklagelse för brott enligt art. 6 EKMR, men bedömningen ’samma brott’ var i Europadomstolens praxis nära knuten till just brottet med dess rekvisit och inte till gärningen. Om en sanktion ålades utan prövning av subjektivt rekvisit och en annan, i ett annat förfarande, förutsatte något sådant rekvisit, kunde det anses vara fråga om olika gärningar. I NJA2004 s. 840I-II ansågs miljösanktionsavgift och straffansvar enligt miljöbalken vid en sådan bedömning vara två olika brott även om de avsåg samma sakförhållanden, och detsamma gällde skattebrott och skattetillägg enligt RÅ2002 ref. 79. I RÅ2000 ref. 65 hade även konstaterats att en brottmålsdom för grovt rattfylleri och olovlig körning inte hindrade indragning av körkort, även om körkortsåterkallelse i och för sig skulle betraktas som ett straff i EKMR:s mening: 528 Se också RÅ2000 s. 66. 529 RÅ2000 ref. 65 på s. 455. En judiciell transformation som kom av sig – och återhämtade sig • Skattetilläggen – från”klart stöd” till oklart stöd ”Det finns anledning att vid tolkningen av artikeln också beakta ändamålet med denna. Det kan då konstateras att det ansetts vara ett viktigt rättssäkerhetskrav att den som slutligt dömts eller frikänts skall vara trygg i den meningen att han är skyddad mot att åtalas och straffas på nytt för samma brott. Den svenska ordningen innebär att den som åtalas för ett trafikbrott redan från början vet – eller bör veta – att en lagakraftvunnen fällande dom normalt kommer att följas av ett körkortsingripande. Det förhållandet att detta ingripande sker i ett separat förfarande synes inte innebära att trygghets- och rättssäkerhetsintressena eftersätts. Den svenska ordningen synes med andra ord inte strida mot ändamålet bakom artikel 4.1.”529
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=