kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 979 En enskild ville alltså få prövat sitt påstående om att det var hon som hade rätt till ett statligt jordbruksstöd på 665 730 kr. Man kan konstatera att både Högsta domstolen och Regeringsrätten misslyckades med sin uppgift att tillhandahålla en möjlighet till domstolsprövning av denna fråga. Vad som hade kunnat vara ett bevis för att dessa domstolar, eller åtminstone en av dem, uppfattade rättskipningen som något staten kunde vara generös med till förmån för en enskild, blev i stället en symbol för motsatsen. Det måste vid denna tid ha stått klart för justitie- och regeringsråden att den traditionella fördelningen av mål mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol inte kunde fungera länge till och att frågan måste börja lösas i praxis.512 Högsta domstolen hade enkelt kunnat säga att det fick vara hur det ville med beslutet om själva ersättningen, det var ju till vem utbetalningen skulle ske som var tvistefrågan och den frågan ligger inte långt från civilrättsliga frågor som allmän domstol normalt prövar i tvistemål.513 Och när nu Högsta domstolen inte gjorde detta, var det märkligt av Regeringsrätten att fästa avgörande vikt vid att det inte var tillräckligt klarlagt att det fanns en rätt till domstolsprövning i stället för att tillämpa möjligheten till domstolsprövning med generositet. Det riktiga och rimliga i domstolarnas beslut har diskuterats både då och senare. Danelius uttalande i fråga ”om förvaltningsdomstolarna skulle vara dristiga nog”514 att grunda behörighet direkt på art. 6EKMR, torde bekräfta att avgörandet var ett skott i luften.515 I RÅ1997 ref. 65 uppkom frågan om överklagande av förvaltningsbeslut. Som sagt var den hävdvunna principen, att förvaltningsdomstolarna bara hade att överpröva förvaltningsbeslut om detta föreskrevs i lag; den tänkta 511 RÅ1995 ref. 58 på s. 276. 512 Jfr NJA1991 s. 188. 513 Jfr sedermera NJA2000 s. 727. 514 Hans Danelius ”Svenskt konventionsbrott?” SvJT1995 s 63-66 på s. 66. 515 Jfr Nergelius 1996:2 s. 865 och densamme, Förvaltningsprocess, normprövning och Europarätt, Stockholm 2000, s. 76-89. ”Oavsett om anspråket faller inom artikelns tillämpningsområde eller ej är nämligen innebörden av regleringen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att en förvaltningsdomstols kompetens i varje särskilt fall måste framgå av författning. Någon författning som anvisar en kompetent förvaltningsdomstol för Brigitte S:s talan i förevarande mål finns inte. Slutsatsen är att underinstansernas avvisningsbeslut är lagligen grundade.”511 • Åsidosättande av överklagandeförbud
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=