konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 978 forum i fall då frihetsberövanden skulle prövas och behörig domstol saknades enligt vanliga regler.509 Men Högsta domstolen ville gå ett steg längre och utifrån tvistefrågans art dra en ny gräns mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol. Det var alltså en uppmaning till förvaltningsdomstolarna att åsidosätta de lagar som föreskrev och begränsade förvaltningsdomstolarnas jurisdiktion och tillåta överklagande direkt på grund avEKMR. För att en sådan uppmaning skall ge resultat måste förstås förvaltningsdomstolarna vara med på noterna. Det skulle dock visa sig att det hade varit bättre på kort sikt omHögsta domstolen hade tillåtit domstolsprövningen; det skulle dröja några år (till RÅ1997 ref. 65) innanRegeringsrätten såg rätten till domstolsprövning som överordnad och det svenska sättet att fördela jurisdiktion som underordnat. Stallknecht förde talan vid länsrätten. Denna uttalade bara, liksom sedan kammarrätten, att det saknades stöd i lag eller annan författning för att förvaltningsdomstol skulle kunna pröva talan. Denna avvisades. Dessa domstolar tog inte upp den handske Högsta domstolen hade kastat och gick således inte in i någon bedömning av omEKMRkrävde av dem att de skulle ta upp överklagandet. Regeringsrätten diskuterade i RÅ1995 ref. 58 huruvida det utifrån Högsta domstolens överväganden, och bland annat de mål den domstolen hade tagit upp, kunde anses klarlagt att det fanns en rätt till domstolsprövning: Regeringsrätten diskuterade inte förhållandet mellan beslutet om bidrag och beslutet om utbetalning av detta till en viss mottagarde, något som Stallknecht hade fäst avseende vid. Möjligen beror detta på att Stallknecht inte hade utformat sin talan som ett överklagande av just det (underförstådda) ’beslutet’ om utbetalning utan hade framställt ett yrkande såsom i tvistemål. Två ledamöter var skiljaktiga. De delade de övriga tre ledamöternas uppfattning att det var oklart om den ifrågavarande ersättningen föll under art. 6EKMR, men det spelade ingen roll: 509 Se SOU1978:34 s. 173 och prop. 1978/79:195 s. 59. 510 RÅ1995 ref. 58 på s. 276. ”Av det anförda framgår att – även om det finns omständigheter som i viss mån kan anses tala för att rätten till ekonomiska bidrag av det slag varom i målet är fråga faller inom tillämpningsområdet för Europakonventionens artikel 6 – några säkra uttalanden om att så är fallet för närvarande inte låter sig göra. Grund för en slutsats att Europakonventionens artikel 6 skulle göra en domstolsprövning av Brigitte S:s rättsanspråk nödvändig föreligger således enligt Regeringsrättens mening inte.”510
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=