kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 977 dades på äganderätt till viss fastighet och den hörde samman med motprestationer mot staten – och det fanns då rätt till domstolsprövning enligt art. 6EKMR. Högsta domstolen hade i NJA1991 s. 188 framhållit att domstolsprövning skulle tillgodoses i möjligaste mån, och Jordbruksverket var inte överprövningsmyndighet utan hade bara omprövat sitt eget beslut. Hovrätten tillät prövning i allmän domstol. Målet är refererat i NJA1994 s. 657. Enligt Högsta domstolen (med justitierådet Danelius som referent) hade Europadomstolen i olika fall konstaterat att det fanns rätt till domstolsprövning av vissa typer av ekonomiska bidrag, och det borde också gälla de i målet aktuella bidragen. Frågan var bara om allmän domstol eller förvaltningsdomstol skulle pröva målet. Enligt tidigare doktrin skulle tvistemål och brottmål avgöras av allmän domstol, om inget annat var särskilt stadgat, medan förvaltningsdomstolarnas behörighet definierades genom en uppräkning av måltyper. Detta var, enligt Högsta domstolen, förlegat efter 1971 års förvaltningsrättsreform: Tvistefrågans art var enligt Högsta domstolen sådan att ”starka sakliga skäl”507 talade för att prövningen borde ske i förvaltningsdomstol, ”låt vara att det med den metod som används i gällande lag för att bestämma förvaltningsdomstols behörighet kan uppstå svårigheter att finna en behörig förvaltningsdomstol”.508 Allmän domstol saknade emellertid behörighet, och talan avvisades. Högsta domstolen var uppenbarligen ganska övertygad om att den enskilde hade rätt till domstolsprövning. Ett säkert sätt att tillgodose det hade varit att låta henne få det i allmän domstol. Det hade stämt väl med den gamla principen att förvaltningsdomstol bara var behörig när det fanns ett uttryckligt bemyndigande. Det hade också analogivis ett stöd i 2 kap. 9 § regeringsformen och dess förarbeten, som utpekade allmän domstol som 506 NJA1994 s. 657 på s. 663-664. 507 NJA1994 s. 657 på s. 664. 508 NJA1994 s. 657 på s. 664. ”Sedan genom den reformen tillskapats ett rättegångsförfarande vid förvaltningsdomstol, som ger bättre garantier för den enskildes rättssäkerhet, har i den nya regeringsformen förvaltningsdomstolarna behandlats som likvärdiga med de allmänna domstolarna. Härtill kommer att man inom doktrinen vid uppställandet av den tidigare nämnda allmänna principen inte förutsåg, att man kunde komma i ett läge då det till följd av Europakonventionen inte skulle vara möjligt att upprätthålla grundsatsen att domstol saknar behörighet att avgöra en tvist, som enligt författning inte ankommer på domstols prövning.”506
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=