konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 976 I frågan omen misstromot ledamotens opartiskhet kunde vara objektivt berättigad diskuterades ett antal frågor om organisationen i Skatteverket, antalet skattemål i domstol, och om ledamoten dömde ensamt eller kollegialt. Bland annat beaktades ”att Skatteverkets partsställning ofta är en ren följd av att den enskilde överklagat ett visst beslut”;504 relevansen av det är – när vi nu sedan ett antal år har ett förfarande med två jämställda parter inför domstol – lika svårbegriplig som Högsta domstolens nyss nämnda princip. En fråga som inte diskuterades mer än av en skiljaktig ledamot är den som var verkligt brännande, nämligen vilket förtroende Skatteverkets motpart kan känna för en rättskipning där en icke ordinarie ledamot av rätten kom från Skatteverket och – viktigast av allt – skulle återvända till Skatteverket. Den skiljaktige, regeringsrådet Knutsson, anförde: ”Enligt min mening utgör det förhållandet att [ledamoten] har kvar sin anställning hos Skatteverket som är part i målet en sådan särskild omständighet”505 som utgör jäv. Dessa fall tjänar som exempel på att EKMRhar en stark ställning i svensk rätt på så sätt att konventionen och anknytande praxis beaktas och tillämpas. Däremot är domarattityderna ganska vacklande – det är svårt att förutse vilket genomslag de principer som följer avEKMRfår när de möter företeelser som ’den svenska ämbetsmannakulturen’, och vilken betydelse ’justice must be seen to be done’ får gentemot domstolsadministrativa överväganden. Man kan jämföra med Rt. 1995 s. 861 (konstituerad domare II), som visar effekten av att en domstol kan sätta sig in i hur ett förfarande framstår utåt, samt UfR1994 s. 536 (konstitueret dommer) ochHD2004:110 (överklagande av domaravskedande). Intrycket är att de andra nordiska ländernas domstolar i högre grad själva tar ansvar för att de blir uppfattade somen oavhängig och med de andra båda statsmakterna jämställd statsmakt. En lantbrukare Brigitte Stallknecht ville överklaga Jordbruksverkets beslut om jordbruksstöd, men det var inte tillåtet. Hon stämde staten genom Jordbruksverket och gjorde gällande att Jordbruksverkets beslut om ersättning med 665 730 kr visserligen var riktigt men att utbetalning hade skett till fel subjekt (till föregående lantbrukarens bolag i konkurs i stället för till henne). Tingsrätten ansåg att frågan allsidigt och slutgiltigt prövats av myndigheten, varför domstol inte var behörig. Hovrätten fann att det fanns ett privaträttsligt inslag i den offentligrättsliga regleringen – ersättningsrätten grun504 RÅ2009 ref. 8 s. 70. 505 RÅ2009 ref. 8 s. 71. • Rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=