kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 973 enligt art. 6 och 13EKMR.486 Högsta domstolen hade i NJA1991 s. 188 redan antytt en möjlig utväg, men det var en nödlösning och lagstiftning krävdes. Möjligheten till rättsprövning utökades år 2006.487 Den i Norge och Danmark så flitigt diskuterade frågan om betydelsen efter bland annat Unterpertinger-målet av förhör som hållits utom rätta och utan möjlighet till motförhör, hade också aktualiserats i Sverige, bland annat genom det redan nämndaNJA1992 s. 532, där Högsta domstolen hade varit tydligmed den fördragskonforma lagtolkningen. I resningsärendet NJA1996 s. 649 fann Högsta domstolen att det inte var uppenbart grundlagsstridigt att sådana uppgifter lades till grund för en fällande dom. Det var fråga om uppgifter som kommit fram i förhör vid bevisupptagning utom rätta vid norsk domstol, där den tilltalades försvarare inte hade varit närvarande eftersom förhöret föranleddes av misstankar mot en annan person. Högsta domstolen hänvisade svepande till art. 6.1 och ”Europadomstolens uttalanden i ett antal avgöranden”488 samt sammanfattade rättsläget. Domstolens bedömning är dock ganska kryptisk: Det framgick att den tilltalade inte hade kunnat ställa frågor till förhörspersonen, men varken åklagaren eller den tilltalade hade begärt förhör med denne vid huvudförhandling i Sverige. Det var inte rättegångsfel eller rättstillämpning i uppenbar strid mot lag. Men det saknas, i vart fall i referatet, information som gör det möjligt att be486 Prop. 1993/94:117 s. 40. 487 Lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. Se betr. rättsprövning inte minst RÅ1999 ref. 76 (Barsebäck). 488 NJA1996 s. 649 på s. 651. 489 NJA1996 s. 649 på s. 651. Verkan av inkorporeringen • Processuella garantier efter inkorporeringen ”Även omTR:n och HovR:n inte ansett sig ha anledning väcka frågan om hörande av [förhörspersonen] vid huvudförhandling eller om personlig konfrontation har [den tilltalade] under förundersökningen och domstolarnas handläggning haft möjlighet och rätt att påkalla dessa åtgärder. När så inte skett har domstolarna godtagit bevisningen i det skick vari den åberopats och, som framgår av domarna, vid sin bedömning tillmätt den det värde den med hänsyn till omständigheterna ansetts ha [sic!]; [förhörspersonens] uppgifter och utpekande av [den tilltalade] har endast i förening med andra bevisfakta befunnits utgöra tillräcklig bevisning för en fällande dom.”489
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=