konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 702 anledde år 1975 diskussion. Hur skulle domstolarna hantera den lagens grundlagsenlighet? Johs. Andenæs menade att 105 §grundlagen var riktad direkt till domstolarna, och att domstolarna därför borde pröva lagen mot den tolkning av 105 § som etablerats i praxis. Om ’full ersättning’ enligt lagen inte motsvarade ’full ersättning’ enligt grundlagspraxis borde den tolkning som grundlagen givits i praxis gälla.67 Torstein Eckhoff och Ingeborg Wilberg rekommenderade i stället den försiktiga hållning som följde av Paal Bergs votum i Rt. 1918 I s. 401. När grundlagen inte ensam reglerade ett rättsområde utan detta hade fyllts ut av vanlig lagstiftning, kunde domstolarna enligt dem inte agera som om bara grundlagsregeln fanns, bara för att förhållandet hade varit sådant tidigare. Lagstiftaren borde ha huvudansvaret för att grundlagen följde med tiden, snarare än domstolarna.68 Vad som saknas i denna diskussion är slutsatsen i nästa led, nämligen att om lagstiftaren hade detta huvudansvar blev domstolarnas granskande funktion begränsad. Och om lagstiftaren ville ändra den tolkning en grundlagsbestämmelse hade fått genom fast praxis – var det då inte snarare grundlagsändring än lagstiftning som borde vara aktuell?69 Som redan nämnts ansåg även Eckhoff, trots sin grundhållning att lagprövningen hade spelat ut sin roll, att det fanns en viss spänning om vad utfallet av Høyesteretts bedömning skulle bli.70 I den s.k. Kløfta-domen, Rt. 1976 s. 1, bekräftade Høyesterett lagprövningens existens, och domstolen preciserade och utvecklade dessutom lagprövningsrätten på ett för framtiden grundläggande sätt. Sakfrågan i målet var om expropriationsersättningar enligt den nyssnämnda lagen i anslutning till ett motorvägsbygge utgjorde ’full ersättning’ enligt 105 § grundlagen. För att kunna besvara denna fråga fann förstevoterande, domaren Blom, det nödvändigt att uttala sig generellt om lagprövningsrätten. Att domstolarna hade rätt att åsidosätta grundlagsstridig lag var ”på det rene”. Det hade kommit till uttryck i en lång rad høyesterettsdomar och hade 67 Andenæs 1975 s. 268-269, 272-274. 68 Torstein Eckhoff och Ingeborg Wilberg, ”Grunnlov og ekspropriasjonserstatning” i LoR 1975 s. 363-370, ssk. s. 364-366. 69 I Rt. 1975 s. 327 antyddes frågan om det var en skillnad mellan de gamla och nya ersättningsnivåerna, men frågan blev av processuella skäl inte aktuell. Jfr Rt. 1975 s. 419 och 683. 70 Eckhoff 1975:1 s. 7. Kløfta-domen: Rt. 1976 s. 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=