kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 971 medförde i fallet sådana skador och olägenheter att det var otillåtet. Högsta domstolen gjorde samma avvägning, dock – märkligt nog – utan någon annan diskussion om förhållandet mellan skyddet för de olika rättigheterna än en hänvisning till hovrättens dom. Den andra kontroversiella frågan var vilken ställning EKMRskulle ha. Det var i alla fall klart att konventionens status skulle klargöras och att ett uttryckligt underlag för dess tillämpning i domstolarna skulle tillkomma, men det angavs samtidigt att ”balansen mellan den lagstiftande och dömande makten”477 inte borde rubbas.478 Högsta domstolen lanserade i sitt remissvar en särskild tolkningsprincip, som gick ut på att en konvention ommänskliga rättigheter, även om den var inkorporerad som vanlig lag, på grund av sin speciella karaktär borde ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska lagbestämmelser. Lagrådet menade i sin tur att om den principen gällde behövde EKMRinte grundlagsfästas.479 I propositionen konstaterades att om lagstiftaren skulle stifta lag i strid med förbudet i 2 kap. 23 § regeringsformen mot lagstiftning i strid med EKMR, skulle detta kunna ligga till grund för lagprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen. Men inte nog med det. EKMRkunde också få genomslag genom fördragskonform tolkning, ochlex posterior- ochlex specialis-principerna kunde också tillämpas, även om de inte utan vidare gavEKMRföreträde.480 Regeringen återgav den av Högsta domstolen lanserade principen, som enligt regeringen anslöt till principen om fördragskonform tolkning, och avslutade med att ”i enlighet med vad som ovan anförts”481 överlämna frågor om motstridigheter mellanEKMRoch övrig svensk rätt till rättstilllämpningen.482 I utskottet menade socialdemokraterna att den borgerliga regeringen hade frångått den blocköverskridande överenskommelsen genom att lägga till orden ’i enlighet med vad som ovan anförts’. Detta hade, menade de, betydelse för tolkningen av hela texten när det gällde ”hur konflikter mellan konventionen och svensk lag skall lösas och därmed den politiskt känsliga frågan om balansen mellan den lagstiftande och den dömande makten”.483 Det som var känsligt var uppenbarligen möjligheten att tillämpa Högsta 477 Prop. 1993/94:117 s. 36 samt Bet. 1993/94:KU24 s. 17. 478 Prop. 1993/94:117 s. 32-38 samt Bet. 1993/94:KU24 s. 8-20. 479 Prop. 1993/94:117 s. 75. 480 Se härtill Iain Cameron, ”Normkonflikter ochEKMR” i SvJT2007 s. 851-861. 481 Prop. 1993/94:117 s. 38. 482 Prop. 1993/94:117 s. 36-38. 483 Bet. 1993/94:KU24 s. 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=