konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 966 I frågan omG.K. ochA.U. varit utsatta för frihetsberövanden tolkade hovrätten regeringsformen med ledning avEKMR. Därvid gjorde hovrätten en rättsutredning som omfattade fler fall, bland annat uttalanden från kommissionen, än det enda fall som Högsta domstolen hade hänfört sig till. Hovrätten noterade också att fri- och rättighetsskyddet måste ges en för den enskilde generös tolkning.459 Vid en jämförelse med 1989 års fall fann hovrätten att G.K. ochA.U. hade varit ålagda restriktioner längre tid, vilket hade medfört betydande problem för dem både i arbete och privatliv; varaktigheten var sådan att det nu var fråga om frihetsberövande. Man kan säga att omHögsta domstolen i 1989 års fall hade funnit att gränsen nästan var nådd, fann hovrätten i detta fall att den var överskriden. De borde ha rätt till domstolsprövning av frihetsberövandet, och om de inte kunde få sådan prövning innebar regeringens beslut att utlänningslagen tillämpats på ett grundlagsstridigt sätt. Här uppkom ett praktiskt problem. Vilken domstol skulleG.K. ochA.U. ha vänt sig till, och vilken typ av talan skulle de ha fört? Hovrätten hade en lösning på det problemet och hänvisade till vissa förarbetsuttalanden från 1980 års ändring av 2 kap. 9 § regeringsformen. Då hade ett stycke lagts till som innebar att om det inte fanns någon domstol eller domstolsliknande nämnd som kunde pröva frihetsberövandet, skulle prövningen ske i allmän domstol. Tillägget var föranlett av att bestämmelsen varit riktad till lagstiftaren, och det var angeläget att klargöra att domstolsprövning av ett frihetsberövande skulle kunna ske direkt med stöd av grundlagen. Uppgiften anförtroddes allmän domstol, i första hand ”den tingsrätt inom vars domkrets [den frihetsberövade] hålls omhändertagen”.460 Reglerna i rättegångsbalken eller annan lag skulle kunna tillämpas analogt.461 En sådan klagoväg, ansåg hovrätten, var ”i stort sett fördold för den enskilde”462 och det var oklart vilket organ den enskilde skulle vända sig till. Då kunde hovrätten i brottmålet pröva om regeringens tillämpning av utlänningslagen stredmot grundlag. Hovrätten konstaterade kort (att det var fråga om frihetsberövande utan rätt till domstolsprövning var ju redan klart) att regeringen genom sitt beslut hade ”givit utlänningslagen en tolkning som medför att lagen fått ett innehåll som uppenbart strider mot regeringsformen”.463 Beslutet kunde då inte tillämpas av hovrätten, och åtalet ogillades. 459 Med hänvisning till Holmberg och Stjernquist 1980 s. 20. 460 Prop. 1978/79:195 s. 59. 461 SOU1978:34 s. 173 och prop. 1978/79:195 s. 59. 462 NJA1990 s. 636 på s. 643. 463 NJA1990 s. 636 på s. 643.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=