kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 965 hade alltså inte rätt till domstolsprövning, och domstolarna hade i brottmålet att godta utvisningsbeslutet och därtill hörande föreskrifter. Högsta domstolen noterade att det var ”mindre tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt”456 att domstolsprövning av om föreskrifterna gentemot N.A. varit befogade inte kunde ske. Justitierådet Bengtsson utvecklade i en skiljaktig mening i påföljdsfrågan ytterligare att rättssäkerhetsgarantierna var otillräckliga. Han lät osäkerheten beträffande om föreskriften gentemot N.A. bort meddelas och om den alltjämt tedde sig befogad påverka påföljdsvalet; han dömde till böter i stället för fängelse. Å ena sidan låter det sig sägas att processuella garantier av det slag som det var fråga om – rätt till domstolsprövning av restriktioner som låg nära frihetsberövande – var av det slag att domstolarna kunde ha goda möjligheter att ingripa. Detta gäller särskilt som reseförbud och anmälningsskyldighet annars är ett alternativ till häktning, och i de fallen finns rätt till domstolsprövning. Å andra sidan gjorde Högsta domstolen några ganska skarpa markeringar inför framtiden: Enskild vars frihet inskränkts av statenkunde få sin sak prövad oberoende av lag direkt med stöd av regeringsformen.457 Högsta domstolenkunde utvidga fri- och rättighetsskyddet i regeringsformen med stöd av rimlighetsöverväganden ochEKMR. Högsta domstolenkunde resonera i rättighetsfrågor på samma sätt som Europadomstolen. I NJA1990 s. 636 kom frågan upp på nytt. Där hade G.K. ochA.U. varit ålagda samma restriktioner somN.A. under omkring 5 år. Tingsrätten fann den längre tiden inte utgöra skäl för en annan bedömning än som gjorts i NJA1989 s. 131, men hovrätten gjorde en annan bedömning. Hovrätten anslöt sig inledningsvis till vad Högsta domstolen uttalat i NJA1989 s. 131 om rätten till domstolsprövning, dock med en skarpare formulering: 456 NJA1989 s. 131 på s. 136. 457 Jfr Håkan Strömberg, ”Kommunarresten inför HD” i JT1989/90 s. 324-327. 458 NJA1990 s. 636 på s. 640. ”Regeringens beslut beträffande G.K. ochA.U. grundas inte på någon misstanke om att de gjort sig skyldiga till brott, utan på att det kan befaras att de gör sig skyldiga till terroristhandlingar (d v s brott) inom riket. De misstänks således befinna sig i ett mentalt förberedelseskede som ännu inte nått så långt att förberedelse till brott i BrB:s mening kan misstänkas föreligga. Utlänningar i denna kategori bör enligt HovR:ns mening inte ges ett sämre skydd i fråga om domstolskontroll över ingreppet än regeringsformen ger misstänkta som kommit så långt i sitt förberedelsearbete att de uppfyller BrB:s formella krav på vem som skall anses sommisstänkt.”458
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=