konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 962 I sin bedömning lade Højesteret vikt på ett antal konkreta omständigheter: att klaganden från år 2007 och framåt hade fått sin rörelsefrihet inskränkt och att de båda besluten år 2009 tillsammans utgjorde ett väsentligt ingrepp i klagandens rörelsefrihet, att klaganden bara hade dömts för brott en gång och att det inte fanns någon konkret risk för att han skulle hålla sig undan för polisen, att det inte fanns någon konkret anledning att anta att han skulle begå nya brott och att det inte kunde förutses att utvisningen skulle kunna verkställas. Därför var 2009 års beslut – ”i hvert fald på nuværende tidspunkt”, vilket väl innebar att även om de hade varit befogade när de fattades hade de varit i kraft för länge448 – ett oproportionerligt ingrepp i klagandens rörelsefrihet. Myndigheterna förpliktades erkänna att besluten var ogiltiga, vilket dock inte hindrade att ett nytt (förmodligen mindre ingripande) beslut om anmälningsplikt kunde fattas. Fallet är intressant ur många aspekter. Någon lag åsidosattes inte helt och hållet, men det gjordes alldeles klart att lagen inte kunde tillämpas så som avsetts.449 Frågan om utlänningslagstiftningen är politiskt känslig i Danmark, något som inte hindradeHøjesteret att begränsa lagens tillämpningsområde. Slutligen är Højesterets motivering nu mycket utförlig jämfört med tidigare – i ett fall där det inte fanns avgöranden från Europadomstolen som var direkt tillämpliga utgick Højesteret från principer som slagits fast i andra fall. Det hade man undvikit att göra i UfR1990 s. 181 (domarjävII), och slutsat447 UfR2012 s. 2874 på s. 2891. Se Europadomstolens domar den 23.5.2006 i mål 46343/99 Riener mot Bulgarien och 10.7.2008 i mål 16528/05 Hajibeyli mot Azerbajdzjan. 448 Jfr Rytter 2012 s. 229. 449 Rytter 2012 s. 232. ”Der ses ikke at være domme fra Den Europæiske Menneskerettighedsdomstol, som tager stilling til spørgsmålet om proportionalitet af indgreb i bevægelsesfriheden over for udlændinge, som er på tålt ophold. På andre områder er der taget stilling til, om et indgreb i bevægelsesfriheden er proportionalt. I dom af 23. august 2006 i sagen Riener mod Bulgarien, som drejede sig om et forbud over for klageren mod at forlade Bulgarien som følge af klagerens betydelige skattegæld, udtalte Domstolen, at selv om et indgreb i bevægelsesfriheden i begyndelsen er berettiget, kan den automatiske udstrækning over en længere periode føre til, at indgrebet bliver uproportionalt, jf. præmis 121. I dom af 10. juli 2008 i sagen Hajibeyli mod Aserbajdsjan, som drejede sig om et forbud over for klageren mod under en straffesag at forlade den by, han boede i, udtalte Domstolen, at begrænsninger i bevægelsesfriheden alene kan retfærdiggøres i en given sag, hvis der er klare indikationer af en ægte offentlig interesse, som vejer tungere end individets ret til bevægelsesfrihed, jf. præmis 63.”447
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=