kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 953 UfR1997 s. 259 handlade om ett enskilt åtal för ärekränkning. Højestret uttalade sig kort men intressant om att EKMRgenom lag hade inkorporerats i dansk rätt. Ärekränkningsbestämmelserna ”må således læses i lyset af ytringsfrihedsbestemmelsen i konventionens artikel 10”,414 vilket innebar att yttrandefriheten bara kunde begränsas om det var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Skydd av andras goda namn och rykte var ett legitimt skäl för inskränkning, men: Højesteret uttalade alltså att dansk lag skulle läsas i ljuset avEKMR, eftersom konventionen var inkorporerad genom lag: Ett elegant sätt att säga att den visserligen var på samma nivå som lag men ändå hade en annan och större betydelse. Sedan gjorde Højesteret en avvägning mellan motstående intressen med hänvisning till UfR1994 s. 988 (statsministerns trädgård), och därmed åberopades indirekt Europadomstolens dom i Jersild-målet. Domen blev frikännande. I UfR1999 s. 122, som också handlade om en avvägning mellan yttrandefriheten i media och skyddet mot ärekränkning, åberopades UfR1997 s.259 och en dom från Europadomstolen. Torben Jensen har uttalat att dessa två fall visar att Østre landsret höll sig i UfR2004 s. 698 nära formuleringarna i UfR1997 s. 259 och tillade att hänsynen till yttrandefriheten var ”et overordentligt tungtvejende lod i vægtskålen ved afvejningen over for hensynet til beskyttelsen af personers gode navn og rygte eller rettigheder”. ”Dette indebærer anerkendelse af en ganske vidtgående ytringsfrihed for pressen, og der må derfor 413 Jfr Rt. 2005 s. 833 (objektivt ansvar för brott). 414 UfR1997 s. 259 på s. 272. 415 UfR1997 s. 259 på s. 272. 416 Jensen 1999 s. 275. Jfr Jens Peter Christensen (2003 s. 21) som har tagit UfR1994 s. 988 och 1997 s. 259 som två av flera exempel på att något nytt sätt att tolka grundlagen inte kunde skönjas, vilket hör ihop med att grundlagen ochEKMRinte tolkades samman. • Tolkning i ljuset avEKMRen följd avEKMRsom lag ”I afvejningen af hensynet til ytringsfriheden over for hensynet til beskyttelsen mod ærekrænkelser, må det – hvor det som her drejer sig om ytringer i medierne – særligt indgå, at der ikke opstilles begrænsninger, som hindrer medierne i på rimelig måde at udfylde rollen som offentlighedens kontrol- og informationsorgan (’public watchdog’), jf. også Højesterets dom i UfR1994.988.”415 ”de nationale domstole ved domsaffattelsen i sager, hvor konventionen påberåbes, må anvende en anden argumentationsform end tidligere og indskibe sig i konventionens og Menneskerettighedsdomstolens særlige begrebsverden for at nå frem til afgørelser, der forventes holdbare i et internationalt forum.”416
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=