konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 700 Som har framgått i det föregående hade den norska grundlagen under hela perioden från plenumslagen till år 1975 varit närvarande somen naturlig del i dömandet, vilket är särskilt tydligt om man jämför med Sverige och Danmark. Vad som må ha saknats var den typ av åsidosättanden som skedde gentemot reformlagstiftning runt sekelskiftet 1900. Med Eckhoffs konfliktperspektiv – han kopplade lagprövningen till ”konflikt med lovgivningsmakten och politisk strid”58 samt diskuterade t.ex. lagprövning i form av kollision59 och om domare var sinnade att sätta ”sine egne vurderinger over lovgivernes”60 – var detta ett tecken på att lagprövningen hade minskat i betydelse. Han kunde därmed konkludera: Tiden var förbi, när lagprövningen var ”en viktig faktor i vårt rettsliv”.62 Eckhoffs antagande kan stödjas på den attityd som Høyesterett uppvisade i Rt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) och 1973 s. 705 (laxfiskeII), där samhällsutvecklingen vägde tyngre än grundlagen. Även omEckhoff nämnde att det fanns viss spänning om utfallet av Høyesteretts bedömning av den nya expropriationslagen,63 måste nedan konstateras att Høyesterett i Rt. 1976 s. 1 gick på en linje motsatt Eckhoffs. Carsten Smiths kommentarer till Rt. 1970 s. 67 har redan nämnts. I samma artikel diskuterade han lagprövningen på ett mera generellt plan. Han räknade med att Høyesterett hade prövat lagars grundlagsenlighet i ca 170 fall efter år 1890 och att lag totalt eller partiellt hade åsidosatts i ca 25 fall. Den amerikanska högsta domstolen kunde fungera somett förstoringsglas för att bättre förstå den norska. Av intresse var att den amerikanska Högsta domstolen efter år 1937 hade dragit sig tillbaka från skyddet av ekonomiska rät58 Eckhoff 1975:2 s. 207. 59 Torstein Eckhoff, ”Når foreligger kollisjon mellom rettsregler?” i Fskr. till Carl Jacob Arnholm, Oslo 1969, s. 79-107. 60 Eckhoff 1975:2 s. 196. Jfr även s. 207 där han uttalar att domstolarnas inflytande på samhällsutvecklingen varit större på straffrättens, kontraktsrättens och ersättningsrättens områden, där de har kunnat utveckla rätten ”uten å komme i konflikt med lovgivningsmagten og uten at det blir politisk strid om avgørelsene”. 61 Eckhoff 1975:2 s. 202. 62 Eckhoff 1975:1 s. 7. 63 Eckhoff 1975:1 s. 7. ”At domstolene fremdeles har myndighet til å sette til side lover som de anser for grunnlovsstridige, er helt på det rene. Men jeg tviler på om denne myndighed noen gang mer vil bli brukt i nevneverdig utstrekning.”61 Carsten Smith: differentierad och restriktiv normprövning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=