kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 951 under Justitieministeriet saknade betydelse. Domen undanröjdes och målet återförvisades. Det första som kan noteras är att det danska tydlighetskravet låg någonstans mellan det norska och första svenska, som enligt Rt. 1994 s. 610 (bølgepapp) ochNJA2000 s. 622 (skattetillägg och dubbelbestraffning I) fokuserade på om det kunde uttolkas en tydlig rättsregel ur konventionen med tillhörande praxis, och det senare svenska, som enligt NJA2004 s. 840 (miljösanktionsavgift) fokuserade på ommotstridigheten var tydlig. Den danska domstolen diskuterade visserligen motstridigheten men fokuserade på tydligheten i praxis, notera att det är fråga om ”sikkert grundlag for at fastslå konventionens rækkevidde i denne henseende”. Ett krav på säkerhet kom sedan att ställas upp i UfR1998 s. 800 beträffandeprövning avEU:sbehörighetsöverskridande men inte i UfR1999 s. 841 beträffande Tvind-lagens uteslutande av domstolsprövning och inte heller i UfR1999 s.1798 (’Rockerloven’), som behandlas i nästa avsnitt. Det andra som kan noteras är att detta är en varning till lagstiftaren i stil med den norska Høyesteretts när den domstolen förklarade sig beredd att åsidosätta ett överklagandeförbud, se Rt. 1980 s. 52 (avsked av förintelseförnekande lektor), något som ligger ganska näraprospective overruling. Detta intryck förstärks av att Højesterett skilde mellan dittillsvarande praxis och – underförstått – det nya rättsläge som uppkom genom domen, och att domstolen visade att den menade allvar genom att faktiskt undanröja domen och återförvisa målet. Om man skall skilja mellan olika typer av konstituerade domare, är det förstås allvarligast om en domare i ett brottmål har en koppling till åklagarsidan. Det tredje som kan noteras är att Højesteret nu anslöt sig till den sentens – ’justice should not only be done, but should manifestly and undoubtedly be seen to be done’ – som Carl Ussing hade hänfört sig till redan år 1899.408 Att Højesterets sätt att argumentera inte skulle innebära någon förnyelse, har jag svårt att hålla med om.409 I UfR1994 s. 953 tolkade Højesteret in rätten till domstolsprövning enligt EKMRi dansk arbetsrätt, så att en anställd hade rätt till domstolsprövning av ett krav på lön i fall där fackföreningen inte hade velat driva kravet till skiljedom. Man kan här jämföra med det svenska fall där rätten till domstolsprövning hade gjort att en av fackföreningar dominerad skiljenämnd 408 Ussing 1899. Jfr Jensen 1995 s. 244 som säger att principen inte hade ansetts ha betydelse i dansk rätt före Hauschildt-domen. 409 Jfr J. P. Christensen 2003 s. 21 och s. 30 not 38.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=