konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 950 Højesteret inledde med att hänvisa till 3 och 64 §§ grundlagen, vilka tillsammans innebar att den dömande makten var hos domstolarna, att domarna bara skulle rätta sig efter lagen och att domarna var oavsättliga. Dessa bestämmelser – bortsett från oavsättligheten – omfattade också de konstituerade domarna. Eftersom grundlagen under en lång följd av år hade ansetts förenlig med lagstiftning som möjliggjorde konstituering av domare, kunde ordningen inte nu anses grundlagsstridig. Højesteret beaktade dock också kravet i art. 6 EKMR på en oavhängig och opartisk domstol och hänvisade till Europadomstolens preciseringar av begreppet i målen Campbell and Fell, Sramek och Belilos.405 Højesteret använde ett tydlighetskrav: Højesteret förklarade sedan att det överklagade beslutet, som innebar avslag på jävsinvändningen, stämde med dittillsvarande dansk rättsuppfattning, men att denna måste omprövas: De förut nämnda arbetsuppgifterna var ju frågor om polis- och åklagarväsendena samt strafflagstiftning och straffrättskipning. Att domaren efter det att huvudförhandlingen hade inletts hade förflyttats till en annan enhet 405 Europadomstolens domar den 28.6.1984 i mål 7819/77 och 7878/77 Campbell och Fell mot Storbritannien, den 22.10.1984 i mål 8790/79 Sramek mot Österrike och den 29.4. 1988 i mål 10328/83 Belilos mot Schweiz. 406 UfR1994 s. 536 på s. 543. 407 UfR1994 s. 536 på s. 543. ”Den foreliggende praksis fra konventionsorganerne giver ikke tilstrækkeligt grundlag for at fastslå, at anvendelse af konstituerede dommere generelt vil blive anset for stridende mod den nævnte konventionsbestemmelse. Omfanget og karakteren af den bestående konstitutionspraksis sammenholdt med det meget brede ansættelsesområde for ansatte i Justitsministeriet med tilhørende institutioner og den manglende retlige beskyttelse mod fjernelse fra stillingen gør det imidlertid tvivlsomt, om ordningen som helhed kan anses for forenelig med konventionen. Da der ikke er noget sikkert grundlag for at fastslå konventionens rækkevidde i denne henseende, og da en fortolkning, der i væsentlig grad afskærer anvendelse af konstituerede dommere, vil have meget indgribende følger for domstolsorganisationen, finder Højesteret, at en generel afklaring af spørgsmålet bør ske gennem lovgivning [---].”406 ”På baggrund af det tillidshensyn (’appearance of independence’), som efter konventionsorganernes praksis er et væsentligt led i uafhængighedskravet efter Menneskerettighedskonventionens art. 6, stk. 1, finder Højesteret det imidlertid ikke foreneligt med denne bestemmelse, at den foreliggende straffesag blev behandlet under medvirken af en konstitueret dommer, der samtidig var tjenstgørende i det kontor i Justitsministeriet, hvorunder de foran nævnte arbejdsopgaver hører.”407
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=