kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 949 att EKMRhade fått en mer framträdande plats, men det var svårt att dra säkra slutsatser av domstolarnas mycket kortfattade domskäl.402 Peter Garde sammanfattade i en artikel år 1992 Europadomstolens praxis när det gällde straffprocessuella garantier, bland annat utifrånUnterpertinger-avgörandet, och jämförde med dansk och även norsk rätt.403 Artikeln tog inte upp frågan omEKMRskulle beaktas utanvilkaeffekter konventionen hade. Den påverkade hur förhör skulle hållas, hur bevis skulle värderas – och hur domar skulle skrivas: Peter Garde fann att domskälen borde innehålla ”en afvejning af bevisernes indbyrdes vægt”,404 vilket inte hade varit vanligt i Danmark, eftersom det hade betydelse för frågan om rätten att förhöra vittnen om vittnet ifråga var det huvudsakliga beviset eller inte. Liksom i Norge tillämpades Europadomstolens uttalanden om rätten att förhöra vittnen av domstolarna. I några ganska speciella fall i anslutning till riksrättsprövningen av den s.k. Tamil-sagen prövade Riksrätten domarnas oavhängighet och olika frågor om processuella garantier. Riksrätten ansåg i UfR1994 s. 409, 419 och 422 inte att dess sammansättning gjorde att domstolen inte framstod som oavhängig och opartisk. I UfR1994 s. 536 undanröjdes en dom meddelad av en tillförordnad domare (en ’fuldmægtig’ som var ’konstitueret dommer’). Den tilltalades försvarare hade gjort gällande att systemet med tillförordnade domare inte uppfyllde kraven på en opartisk domstol i EKMR. Domaren själv ansåg, liksom landsrätten, att EKMRinte hindrade att tillförordnade domare dömde. Domaren ifråga var först anställd på det kontor inom Justitieministeriet som handlade frågor om polis- och åklagarväsendena samt strafflagstiftning och straffrättskipning och sedan inom Flygtningenævnets sekretariat, och hon hade förordnade att vara rättens ordförande under 25 sessionsdagar per år. Det fanns omkring 200 ordinarie domare i byrätterna, 125 retsassessorer och 210 dommerfuldmægtige; de två sistnämnda kategorierna hade sin anställning i Justitieministeriet med tillhörande institutioner och var domare under utbildning. 401 UfR1992 s. 87, 879, 930, 948, 949; 1993 s. 384, 512. 402 Eva Smith, ”Anvendelse af Den europæiske Menneskerettighedskonvensjon ved danske domstole” i UfRB 1994 s. 99-107. 403 Peter Garde, ”Fra Unterpertinger til Asch. Den Europæiske Menneskerettighedsdomstols praksis om bevisførelse i straffesager” i Juristen1992 s. 341-360. 404 Garde 1992 s. 360. Jfr också Eva Smith 1994 s. 106 och Larsen 1995 s. 250. • Processuella garantier, särskilt om domares oavhängighet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=